|
Argentina
- VinNytts
förslag på vinresa till Sydamerika på egen hand
Buenos Aires
Avresa med
Iberia från Madrid till Buenos Aires. Flyget lyfter från Madrid vid midnatt
och efter 12 timmar landar vi i Buenos Aires klockan 8 en lördagsmorgon. Det
visar sig vara bra att anlända på en helg, då trafiken inte är lika hetsig
som en vanlig vardag. Vi gick ut från flygplatsen och tog en Radio Taxi, dom
man ska åka med är gulsvarta, till
Marriott vårt hotell i centrala Buenos Aires. Byggnaden som Marriott
ligger i är för övrigt Buenos Aires äldsta hotellbygnad.
Andra hotell att rekommendera är
Hotel Carlton, ett trevligt, lugnt och välbeläget hotell i
centrala Buenos Aires. Ett kvarter därifrån, på Libertad 1020 ligger ett
liknande, men inte lika trevligt hotell som heter Las Americas. Lyxigare och
mycket dyrare är
Hotel Caesar Park. Liknande standard har Hotel Four Seasons ett kvarter
därifrån. Sheraton, mitt emot järnvägsstationen, är inte så dyrt i
förhållande till standarden.
Taxiresan var en upplevelse och taxikillen körde precis så som man hört att
dom kör i Argentina, fort, filbyten hela tiden och linjerna mellan filerna
bryr man sig inte om. Vi kan mycket lite spanska och taxichauffören kunde
mycket lite engelska, men vi språkade på och börjar man prata fotboll med en
argentinare så behöver man inte tala samma språk.
Vi
hade begärt tidig incheckning på hotellet och hade tur
 för dom hade ett rum
ledigt när vi kom. Vi ställde upp bagaget på rummet och tog en taxi till La
Boca Caminito – de pittoreska och beryktade konstnärskvarteren. Här var det
tango överallt ute på gatorna och i alla butiker fanns det fotbollströjor
med nummer 10 på, Maradonas tröjnummer. Han är fortfarande gud här! Man
kunde få tangolektioner direkt på plats och väldigt många argentinare och
turister såg ut att lära sig dansa för första gången. I Boca hittade vi en
vinbutik, Trilogía, med för oss i stort sett bara okända viner och
förvånansvärt få Malbec viner.
Efter några timmar började vi bli hungriga och nu kände vi att det var dags
att prova ett av Argentinas berömda ”köttstycken” med en tillhörande Malbec.
Och vilken upplevelse det blev! Vi tog en taxi till stadsdelen San Telmo och
restaurang
La Brigada som ligger en bra bit från turiststråken. Här får man ett litet hum om hur det Buenos Aires såg ut som
Evert Taube beskriver i sina visor. Det är stadens äldsta kvarter, och husen
står kvar som de stod för hundra år sedan.
San Telmo är liksom
Boca en bohemisk stadsdel med många konstnärer, tangoorkestrar på gatorna
och en fantastisk antik- och loppmarknad på torget Plaza Dorrego varje
söndag då hela Buenos Aires verkar vara där – nåja, kanske inte alla 13
miljoner människor som bor här.
Här kommer en kort beskrivning över några av de olika köttbitarna som liksom
allting annat är väldigt billigt jämfört med priserna här hemma. Bife de
Lomo = oxfilé, mest populär är Bife de Chorozo = Sirloin/Porterhouse och
Bife de Costilla = T-bone steak.
La
Brigada är en mycket gammal rustik restaurang i två plan som erbjuder ett
fantastiskt kött och en mycket, mycket bra vinlista. Väggarna är fyllda med
gaucho prylar och fotbollssouvenirer från Argentinas landslag och Boca
Juniors där Maradona spelade. Vår servitör, Juan, var superb, ja hela
stället var suveränt och även ägaren, den långhårige Hugo Echevarrieta, känd
som mästergrillaren och den som väljer ut köttbitarna, sprang omkring bland
gästerna och pratade och plockade disk! Juan fick oss att äta den köttbit
han ville, Bife de Chorozo al punto (medium), men vinet valde vi själva och
det blev en Doña Paula Selección de Bodega Malbec 2002 från producenten
Viña Doña Paula som vi läst mycket gott om. Bodegan ägs av den stora
chilenska producenten
Santa Rita. Vi blev tårögda av första klunken och det blev en
totalupplevelse, då vinet gifte sig perfekt med det otroligt möra och
smakrika köttet. Dessutom serveras alltid den utsökt goda Chimichurri såsen,
bestående av olivolja, persilja, oregano och vitlök, till alla rätter.
Vi
går tillbaka mot vårt hotell och i en gatuhörna i San Telmo hittar vi en
trevlig liten fransk restaurang,
Brasserie Petanque, där man kan sitta på uteserveringen och titta på
folklivet och tangodansarna. Vi ser en superbra tangoorkester,
El Orquesta Tipica A Fronte, spela live på gatan och folk dansar och
sjunger.
Vinbarer, det finns några stycken, har på senare år börjat bli mycket
populära i Buenos Aires, speciellt bland de yngre som gärna vill prova olika
viner på glas. Vi börjar på
The Winery, en vinbutikskedja som finns på flera ställen i staden. Här
kan man både äta, prova vin på glas och köpa vin från en vinbutik med mycket
bra sortiment som ligger i anslutning till baren. En annan restaurang och
vinbar är
Grand Bar Danzon som ligger en trappa upp och kan vara lite svår att
hitta till, men som nog är ett av Buenos Aires trendigaste ställen. Vinbaren
har startats av en ung sommelier med danskt ursprung, Andrés Rosberg. Andrés
är en grundarna av Argentine Sommeliers Association. Grand Bar Danzon har ca
30 viner på glas och vi provar bland annat Yacochuya Malbec 2001 från Bodega
San Pedro de Yacochuya i distriktet Salta. Yacochuya har Michel Rolland
som konsult vinmakare. Ytterligare en vinbar värd att nämna är
Vinoteca La Guarda.
En
av stans bästa vinbutiker heter
Grand Cru, den är inte stor, men har ett bra sortiment och ligger i en
av Buenos Aires finaste stadsdelar, Recoleta. Ägarinnan, Marta Levy,
berättar att dom skickar viner över hela världen och att dom även har en
filial i Montevideo, Uruguay. På hennes rekommendation köper vi en flaska J.
Alberto Malbec 2003 från producenten
Bodega Noemía i Patagonien som är ett av Argentinas nyaste och
sydligaste vindistrikt. I Recoleta ligger även stans finaste och dyraste
hotell,
Alvear Palace Hôtel. Här huserar även en av Sydamerikas bästa
restauranger,
La Bourgogne, som drivs av en av Sydamerikas absolut främsta kockar,
Jean-Paul Bondoux.
Avenida 9 Julio som går genom Buenos Aires är förmodligen världens bredaste
gata med 20 filer. Här ligger den berömda obelisken där fotbollssupportrarna
samlas före och efter viktiga matcher. I närheten finns trevliga gågator,
som Calle Florida, med restauranger och gatuliv. På Avenida Corrientes finns
teatrar, biografer och det för Argentina sena kvällslivet. På Tucumán 565
ligger en mycket bra vinbutik, Vinos Argentinos, som dock inte har någon
webbsajt.
Det finns flera pittoreska stadsdelar i Buenos Aires, så vi tar en taxi till
Palermo Viejo där många artister har bosatt sig. Palermo Viejo är ett område
med vackra gamla hus, flera restauranger, uteserveringar och pubar. Vi
sätter oss på en bar med uteservering som spelar lite rockmusik och tar
varsin lokal Iguana öl innan vi går vidare till en trevlig restaurang som
heter
Cabernet Restaurant Vinos & Café. Vi sätter oss på uteserveringen som är
som en liten trädgård och beställer in en Malbec.
Vi
provar även restaurang
La Cabaña i Recoleto. La Cabaña är en restaurang som en gång i tiden
hade alla kända personligheter som gäster, men som stängde 1996 och numera
har återuppstått i nya lokaler. Vi möts av två kossor i dörren -
uppstoppade. La Cabaña visar sig numera vara ett klart överreklamerat ställe
som försöker leva på gamla meriter. Man har en egen ranch ute på Pampas där
djuren föds upp och man får till och med en streckkod på kvittot där man på
restaurangens dator kan se djuret och den köttbit man just ätit. Kanske hade
vi otur, men köttet var segt och potatisen var för hårt bakad. Till detta
drack vi en Alta Vista Malbec 2002 – en riktigt bra Malbec från
Bodega Alta Vista. Vingården startades 1997 av Jean Michel Arcaute, en
vän till Michel Rolland.
Eftersom vi är i Argentina är vi på jakt efter kombinationen kött och Malbec
vin provar vi ytterligare än omtalad köttrestaurang som definitivt lever upp
till sitt rykte,
Cabaña Las Lilas. Den ligger i Buenos Aires upprustade och mycket
trevliga hamnområde. I området finns det hur många restauranger som helst
och det är lugnt och skönt. Mellan uteserveringarna, som hör till varje
restaurang, och vattnet går en lång strandpromenad. Liksom på La Brigada är
köttbiten och kombinationen med vinet perfekt. Vinet är en Linda Flor Malbec
2003 från Uco Valley i Mendoza. Producenten heter
Bodega Monte Viejo och är en del av ett projekt där sju franska
vinmakare, under överseende av Michel Rolland, har planerat att bygga sju
nya vingårdar, kallade Clos de los Siete, i Uco Valley. Till dags dato är
fyra vingårdar klara. Linda Flor Malbec är ett mycket kraftfullt och fylligt
vin som fungerar mycket bra ihop med köttstycket, denna gång en Bife de Lomo.
Många tycker att Cabaña Las Lilas är Buenos Aires bästa köttrestaurang och
kanske bidrar läget till detta. Restaurangen är därför nästan alltid full.
Vi tyckte dock att La Brigada sammantaget var strået vassare.
Ska man gå på café i Buenos Aires måste man insupa atmosfären på Buenos
Aires äldsta café, Café Tortini på Aveny de Mayo, som grundades 1858. Här
kan man dansa tango i speciella tangorum och man har även tangoundervisning
vissa dagar. Caféet ligger inte så långt från Mayotorget och Casa Rosada där
Eva Perón eldade massorna i sitt berömda tal från balkongen.
Även om man inte är religiöst lagd kan begravningsplatsen, La Recoleta, där
Eva Perón ligger begravd vara värd ett besök. Begravningsplatsen är som en
liten stad med smala gator där själva gravarna är vackra små hus. Eva Peróns
hus ligger förvånansvärt avsides på en ”bakgata” och är ganska litet. Vi
hittade en stor grav med namnet Oscar Sundblad på och sökte på Internet och
Oscar verkar ha varit en svensk sjöman som bosatte sig i Buenos Aires och
som hade en del ovänner.
Upp
Mendoza
Till Mendoza
är det ca 2 timmars flygresa från Buenos Aires. Mendoza är numera utnämnd
till världsvinstad. Vi kommer fram på eftermiddagen och tar en taxi till
hotell
Park Hyatt Mendoza som ligger vid parken Plaza Independencia mitt i
centrala Mendoza och som efter en totalrenovering bevarat sin gamla vackra
fasad. Ett bra och billigt hotellalternativ i centrum är
Grand Hotel Balbi. Bra är även
Hotel Aconcagua.
Det finns flera bra vinbutiker i Mendoza. De tre bästa tyckte vi var Juan
Cedrón,
Central Vinoteca och den mycket bra
Marcelino Tortas & Vinos. På Marcelinos anordnar vintursarrangören
The Grapevine Wine Club
vinprovningar varje måndag. Ett annat nyöppnat ställe som har vinprovningar
varje dag ligger runt hörnet från Park Hyatt hotell och heter
The Vines of Mendoza Tasting Room & Information Center.
Inom en snar framtid ska man kunna köpa in sig i företagets egen vingård,
Mendoza Reserve Private Vineyard Estates,
som ligger intill Michel Rollands projekt Clos de los Siete och man riktar
sig främst mot den amerikanska marknaden. Lokalen är trevlig med flera små
rum och
The Vines of Mendoza Tasting Room & Information Center
erbjuder
olika temaprovningar och arrangerar även vinturer. Vi provar Angelica Zapata
Malbec Alta 2001 samt Luca Syrah 2002 från
Catena Zapata, O. Fournier A Crux 2001 från
O Fournier, Achával-Ferrer Finca Altamira 2003 från
Achával-Ferrer samt kultvinmakaren Carmelo Patti´s Gran Assemblage 2002.
Vi
hade bokat en hyrbil som vi hade tänkt köra med i vindistrikten. Väl ute i
vindistrikten hade det inte varit något problem, jo att hitta till
vingårdarna hade säkert varit ett problem. Men efter taxiresan från
flygplatsen och efter att ha gått runt på stan så fegade vi ur och bestämde
oss för att anlita en vinguide med chaufför istället. I Mendoza är det
högerregeln som gäller och man kör i full fart rakt genom korsningarna, så
det gäller att vara med om man ska köra inne i Mendoza, speciellt om man
kommer från vänster.
Att anlita en vinguide
visade sig vara ett bra val och det rekommenderar vi verkligen. Hotellet
hjälpte oss att välja arrangör och vi bokade en engelskspråkig guide med
chaufför från
Aventura & Wine som skulle köra oss runt under två dagar. Några andra
vinguider som rekommenderas i Mendoza är
Uncorking Argentina,
Amazing Mendoza Tours,
Postales del Plata och
Tasting Mendoza. Men först gjorde vi en egen utflykt med ”vanlig” taxi
till Lujan de Cuyo som ligger ca 20 km från Mendoza. Vi hade via mejl fått
kontakt med Jeff Mausbach, Wine Education Director, på Argentinas mest kända
vingård,
Bodega Catena Zapata och han hade ordnat med en privat visning av
vingården. Vår taxichaufför sa att det inte var några problem att hitta dit
för honom, men förmodligen tog han fel avfart för vi hamnade på en liten
grusväg som aldrig verkade ta slut. Till slut passerade vi bodegan
Dominio del Plata, en av de mindre mycket omtalade bodegorna, som drivs
av paret Susana Balbo och Pedro Marchevsky som båda arbetat på Catena
tidigare. Till slut kom vi dock fram till baksidan av Catena Zapatas
mayainspirerade och spektakulära byggnad. Uppe på takterrassen ser man klart
och tydligt Sydamerikas näst högsta vulkan Tupungato (6.570 m)
med sin snöklädda topp.
Vi fick berättat för oss att dagen innan dagen innan var det en man här på
visning vars farföräldrar skulle gifta sig den dag på 1930-talet då
Tupungato fick senaste vulkanutbrott. Man fick ställa in bröllopet på grund
av all aska som strömmade ut från vulkanen.
I
Lujan de Cuyo inte så långt från Catena Zapata ligger
Bodega Dolium och
Bodegas Chandon den store tillverkaren av mousserande viner.
Dolium gör många bra viner och har vunnit flera priser och Chandon har
visning och provsmakning varje timme under högsäsong och gör några mycket
bra och prisvärda "sparkling wines", framför allt Baron B. Några kilometer
norrut ligger
Bodegas Norton, som ägs av österrikaren Swarowski, den store
kristalltillverkaren som numera också har butik på Biblioteksgatan i
Stockholm. Bra viner och högklassig mottagning av besökare. Bodegas Chandon
äger också en bodega bredvid Norton som heter
Terrazas de los Andes och gör mycket bra stilla viner. Även Chiles
stjärnvinmakare Aurelio Montes har etablerat sig i Mendoza med sin nya
vingård
Kaiken Wines som också tar emot besök enligt överenskommelse.
Nästa dag blir vi
hämtade av vår vinguide, Richard, vars fru arbetar på Catena Zapata. Richard
och vår chaufför tog oss de åtta milen söderut till Uco Valley,
det verkligt heta
vinområdet just nu, där många internationella och argentinska företag satsar
kapital i nya bodegor. Huvudorterna heter Tupungato, Tunyan och San Carlos.
Vi tar inte
huvudvägen dit, väg 40, utan åker på den slingriga och mindre väg 86 mot
staden Tupungato. Längs hela vägen har vi bergskedjan Anderna på höger sida
med sina snöklädda toppar och man ser det mäktiga Tupungato nästan hela
tiden.
Bland dom första att satsa i Uco Valley var bröderna Lurton som kom hit 1995
och som tar emot besök efter bokning. På senare år så har t ex
Moet Chandon, Catena,
Kendal Jackson och Rothschild planterat vingårdar i Tupungato i sökandet
efter "Best high altitude wine of the world".
Nu finns det flera
bodegor i dalen som tar emot besök bland annat
O Fournier,
Masi Tupungato (som ska producera en argentinsk Amarone),
Finca La Celia och
Monte Viejo samt de tre vingårdar som vi besökte. Vi började på den
katedrallika vingården
Salentein. Här är allt stort och alla byggnader på vingården ligger som
ett kors på marken om man ser anläggningen från luften och själva
vinkällaren är uppbyggd som en katedral. Till vingården hör även
Posada Salentein, ett av få boenden direkt på vingården i Uco Valley.
Ett annat boende på vingård är på vindalens enda franska vinslott
Chateau Ancon.
Vår nästa besök är på
Andeluna Cellars som ägs av den välkända vinfamiljen Reina med ett långt
förflutet inom vinnäringen. Bland annat så ägde man fram till 1995 den
välkända vingården
La Rural som startades av familjen 1885. Idag inhyser La Rural både
vingård och Sydamerikas äldsta vinmuseum och
ägs idag av Nicolás
Catena. Andeluna
däremot är en helt nybyggd fantastiskt vacker och smakfull anläggning som är
mycket vackert belägen med utsikt mot Tupungato. Här satsar man på att göra
viner i världsklass och man har tagit in Michel Rolland som konsult.
Nästa vingård vi besöker är en liten mycket personlig boutique vingård som
heter
Bodega Altus. Vingården har sparat en mycket gammal arbetarbostad på
ägorna som är uppförd av det gamla byggnadsmaterialet Adobe. Man har inrett
och designat om det lilla huset, så att det är som att komma in i sitt eget
hem. På den lilla altanen serveras vi en traditionell argentinsk lunch med
rätter som är tillagade för att matcha vingårdens egna viner. Lunchen består
av flera empanadas (tapas), en förrätt på bulgur och tomater, huvudrätten
består av get kokad i järngryta samt ugnsbakad aubergin med tomat o
parmesan. Allt var mycket gott och geten påminde om fläsklägg.
Nästa dag har vi en ny
vinguide, Mèlanie, och vingårdsbesöken ägnas helt åt vingårdar runt Mendoza.
Vi börjar i distriktet Maipú – sydost om Mendoza. Här ligger t ex
Sverige bekantingen
Finca Flichman. Förutom tidigare nämnda La Rural eller San Felipe som
den också heter efter ett av Argentinas mest populära viner ligger här även
en annan Sverige bekanting,
Bodegas Trapiche. Man har precis färdigställt nya toppmoderna
mottagnings- och provningslokaler när vi kommer dit och vi får ett mycket
trevligt bemötande av Brigitte Barreiro och Fiorella Giordani. Sverige är en
av Trapiches stora marknader och man säljer väldigt bra av sin Malbec i
Sverige. Alldeles bredvid Trapiche ligger en liten garage-bodega som heter
Viña El Cerno som tar emot oanmälda besök under veckodagarna.
Vi
fortsätter till
Achával-Ferrer, en av Argentinas hetaste vinproducenter just nu, och
får en privat tur av Manuel Augusto Ferrer. Deras Finca Altamira Malbec
har fått ett mycket bra mottagande av vinkritikerna. Manuel berättar att han
som ung pluggade i Kalifornien och plötsligt bestämde sig för att han skulle
ha en vingård i Mendoza innan han fyllde 40 år och så blev det också.
Vingården färdigställdes på hans 40-års dag. Han berättar vidare att
argentinska vinodlare inte har speciellt stora problem med sjukdomar i
vingårdarna, men däremot är de hagelbyar som uppträder väldigt lokalt ett
stort hot. Många vinodlare har därför valt att täcka sina vingårdar med nät
för att skydda druvorna från haglet, men de bästa producenterna gör inte
detta. Manuel har förlorat en stor del av de senaste två årens skördar på
grund av dessa hagelstormar, men det är en risk man får ta om man vill
producera ett vin i världsklass säger Manuel som dessutom håller på att
färdigställa en ny vinanläggning på ägorna. Manuel får plötsligt lite
bråttom, då han måste köra en spansk vinmakare från Priorato som är på besök
till flygplatsen. Innan han lämnar bodegan hinner den sympatiske Manuel
bjuda oss på ett fatprov från sin Finca Altamira Malbec.
Vi
fortsätter till dagens sista vingårdsbesök på
Bodega Ruca Malen där vi också äter en god lunch med rätter anpassade
till vingårdens egna viner. Till förrätt får vi en majstimbal med squash
runt om. Till huvudrätt serveras grillad oxfilé med grönsaker och en
”ostglass” till efterrätt. Ruca Malen grundades 1998 av Jean Pierre Thibaud
som då var VD på Bodega Chandon och man lanserade sina första viner 1999. En
storskalig vingård som nu, precis som många andra vingårdar i Mendoza,
håller på att bygga ut ytterligare. På övervåningen har man en stor altan
där man kan sitta och prova gårdens viner samtidigt som man blickar ut över
Anderna.
En
vingård som vi hörde mycket gott om och som vi ska försöka besöka på nästa
resa är
Finca & Bodega Carlos Pulenta. Man kan även bo på vingårdens Posada och
här har Jean Paul Bondoux etablerat ytterligare en av sina La Bourgogne
restauranger.
Restauranger finns det för övrigt mycket gott om i Mendoza och man går ut
och äter sent. I hotellet där vi bor ligger Bistro M, en av Mendozas bästa
restauranger, och den första sydamerikanska restaurangen med ett öppet kök
mot restauranggästerna. På Bistro M äter vi en Bife de Lomo och till den
dricker vi en Cadus Malbec 2002 från producenten
Bodegas Nieto Senetiner. Vinkonsult på Nieto Senetiner är den andre
store vinkonsulten i Mendoza jämte Michel Rolland och möjligen även
amerikanen Paul Hobbs, italienaren Alberto Antonini. På hotellet finns också
vinbaren Uvas, en vinbar i två våningar med många av Argentinas bästa viner.
I
Maipú utanför Mendoza finns det en vingård från 1890 som heter
Bodega Tapiz med restaurang Terruño och möjlighet till övernattning i
Club Tapiz.
Likaså en bit utanför Mendoza, ca 10 minuter med taxi, ligger Francis
Mallmans restaurang 1884, nyligen utnämnd till världens sjunde bästa
restaurang. Mallman har utvecklat sina rätter från det traditionella
argentinska köket. Restaurangen har en egen vinkällare, dit man kan gå och
välja ut sitt måltidsvin under sakkunnig ledning. Francis Mallman som anses
vara en av de bästa kockarna i Sydamerika kommer från Patagonien i söder.
Restaurang 1884 ligger i
Bodega Escorihuela som grundades just år 1884. Vårt besök på 1884 var
dock inte så lyckat, då vi fick en av de sämsta köttbitarna på hela resan,
en torr och seg oxfilé. Förrätten var dock supergod, argentinska ”Humitas”
av majs och lök. Till det drack vi en Val de Flores Malbec 2003 från
producenten
Val de Flores som gick fin till sötman i majsen. Val de Flores
produceras i den lilla staden Vista Flores som ligger Uco Valley och
vingården är också en del av Michel Rollands projekt Clos de los Siete.
En annan mycket bra
restaurang i centrala Mendoza är Azafrán. Man har även en av de bästa
vinkällarna i Mendoza. Man kan välja mellan ca 450 viner från mer än 80
olika vinproducenter. Vi provar en Malbec som de flesta vinbutiker vi besökt
talat varmt om, Enrigue Foster Limited Edition 2002 från
Bodega Enrique Foster som vi tyvärr inte hann besöka, men vars vingård
består av 80-år gamla Malbecstockar. Ett tanninrikt vin med mycket lång
eftersmak som skulle vinna på ytterligare några års lagring.
Mendozaborna själva
verkade tycka att den bästa köttrestaurangen var Don Mario Parrila som låg
ca 30 minuters promenad från vårt hotell. Andra bra restauranger, även om vi
inte besökt alla är, Mi Tierra som erbjuder olika flighter om 3 viner på
glas, Almacén del Sur i Maipo, La Marchigiana, El Retortunyo, Lasalle och La
Sal som tydligen är Laura Catenas val av restaurang i Mendoza med en av
Mendozas bästa vinlistor. Här har man även live musik mellan onsdag och
lördag.
Från Mendoza åker vi en
sex timmars bussfärd över Anderna till Santiago i Chile. Vi valde
Tur Bus, det största bussbolaget med bekväma långfärdsbussar. Vi hamnade
längst fram så vi såg verkligen hur alla körde och hur omkörningarna gick
till. Vägen över Anderna är riktigt smal och slingrig och det är massor med
långtradare, bussar av olika storlekar och privatbilar som kör fram och
tillbaka mellan länderna. Ibland trodde vi att det skulle smälla ordentligt,
men vi såg bara ett riktigt tillbud när två långtradare höll på att krocka.
Efter ett par timmar, strax innan gränsen mot Chile, ser vi Sydamerikas
högsta berg, Aconcagua (6960 m), en mäktig syn!
På
den chilenska sidan av gränsen kommer man snart till skidorten Portillo, där
man bland annat brukar ha VM i hastighetsskidåkning. Härifrån är det ca 30
branta kurvor ner till ”marken”. Våra chaufförer förklarar för oss att på
vintern kan vägarna vara avstängda i flera dagar, så då det gäller det att
kolla väderleksrapporten innan man ger sig iväg.
"Vidare till Chile"
Inledning - Sydamerika på egen hand
Argentina
Uruguay
Chile
Alternativ resväg
Påskön
Upp
© Copyright 2007
Mårtsbo Konsult & VinNytt AB
|
