VinNytt.se

Rippon Vineyard & Winery


VinNytt.se

TILL STARTSIDAN
Vingårdar & Resor

VinNytts VINRESOR
  Australien
- Resa 1
  Australien
- Resa 2
  Australien - Resa 3
  Hawaii & Sonoma
  Italien
  Sydafrika - Resa 1
  Sydafrika - Resa 2
  Sydafrika - Resa 3
  Sydafrika - Resa 4
  Mauritius
  Nya Zeeland
  Japan
  USA
  Sydamerika
  Påskön
  Portugal
  Danmark
  Kanada & USA

VINGÅRDAR
EUROPA
Bulgarien
  FRANKRIKE
 
Bordeaux - Del 1
  Bordeaux - Del 2
  Bourgogne
  Övriga Frankrike
England
Grekland
Italien
Portugal
Spanien
Sverige
Tyskland
Ungern
Österrike
NORDAMERIKA
Kanada
  USA
  Napa Valley
  Sonoma
  Övriga Kalifornien
  Västkusten övriga
  USA övriga
ÖVRIGA LÄNDER
Argentina
Australien
Chile
Israel
Kuba
Libanon
Nya Zeeland
Sydafrika
Uruguay
Övriga länder



 

 

 

 

 

 

 

 

Chile - VinNytts förslag på vinresa till Sydamerika på egen hand

Colchagua Valley & San Antonio Valley
Valparaiso – Viña del Mar & Santiago
     

Colchauga Valley
Vi kommer till Chile och Santiago med buss från Mendoza. Från bussterminalen tar vi en taxi direkt till flygplatsen i Santiago där vi hyrt en bil hos Avis. Vi hade som vanligt problem med de sydamerikanska vägkartorna och skyltningen. Det innebar att vi kom tillbaka till samma vägtull två gånger och fick betala dubbelt innan vi på något sätt lyckades kom ut på den stora vägen, Ruta 5 eller Carretera Panamericana, som denna klassiska väg också heter. Den går från Fairbanks i Alaska till Isla de Chiloé i södra Chile och är totalt 4821 mil lång. Så långt ska inte vi åka, men det tar oss ca 2 timmar att köra de närmare 20 milen söderut till staden Santa Cruz och vindistrikten i Colchagua Valley. Väl framme i Santa Cruz hittade vi direkt till vårt hotell Santa Cruz Plaza som ligger vid det lilla torget Plaza de Armas. Hotellet subventioneras av stadens store son Carlos Cardoen och har därför mycket konkurrenskraftiga priser i relation till den höga standarden. Det sägs att Carlos började med två hästar och en ko och därefter blev vapenhandlare och Chiles rikaste man. Inom hotellområdet finns det fyra restauranger, två vinbutiker och ett museum om bland annat Chiles brokiga historia. Ytterligare en vinbutik finns ute vid torget. Vi hittar en riktigt bra karta över vingårdarna som ges ut av hotellet. Den listar 32 av dalens vingårdar och även andra boenden direkt på vingårdarna bland annat Viña La Posada som ligger i Santa Cruz äldsta vingård.

Nästan varje chilenskt vindistrikt har sin egen internetsajt med information, erbjudanden om vinturer samt kartor, Valley del Maule, Valles de Curicó, Valley del Colchagua, Valle de Cachapoal, Valle de Casablanca och Aconcagua Vallley. Gå in på Gunnar Stahres suveräna vinsida, Chileviner (www.chileviner.com). Här hittar man kartor samt all upptänklig information om de chilenska vingårdarna. Man kan också beställa den mycket ambitiösa guideboken Vineyards, Wineries & Wines som täcker in många av de chilenska vingårdarna samt provar och betygsätter vinerna.

Eftersom klockan är sen äter vi middag på en av hotellets restauranger The Varietals. Restaurangen har fått flera utmärkelser som en av Chiles bästa restauranger med typiskt chilensk mat. Vi börjar med Chiles nationaldryck – en Pisco Sour och sen äter vi chilenska majshumitas till förrätt, väldigt mäktigt, samt oxfilé till varmrätt. Till varmrätten dricker vi en Le Dix de Los Vascos 2002 från producenten Los Vascos som ägs av Domaine Baron de Rothschild (Château Lafite).

Här kommer en kort beskrivning över några av Chiles vanligaste fiskar som serveras på de flesta restauranger. Corvina (Cilus gilberti) har ett vitt, ganska fast kött och påminner om en del svenska fiskar som hälleflundra och gös. Congrio (Conger conger) kallas ibland havsål och har en lång sammanhängande ryggfena. Den finns i Chile i två varianter: Congrio Negro, som är lösare i köttet och inte lika välsmakande som Congrio Dorado. På bättre restauranger får man normalt Congrio Dorado, men man kan ju alltid fråga innan man beställer. I övrigt har man också Merluza ("torsk"), Albacora (tonfisk ibland svärdfisk), Reineta (rödspätta), Lenguado (sjötunga) och Salmon (odlad Stillahavslax). Överlag gäller att fiskarna bara ungefär motsvarar det svenska namnet. Stilla Havets fiskfauna avviker genomgående från Atlantens.

Vingårdarna i Colchagua Valley liggger tätt och det tar inte många minuter att förflytta sig mellan bodegorna. Man säger att 2003 var ett exceptionellt bra vinår. Efter en kall och regnig vinter kom en torr och het sommar, som gjorde att vinerna blev mycket koncentrerade i Apalta-dalen. Även 2001 var bra vinår i Colchagua Valley.

Vi besöker Viña Montes nya bodega i Apaltadalen. Där tar de emot enstaka personer och har i år t o m ordnat ”Trekking at the Apalta Hills”. Turen var mycket bra och vi hade två guider Guillermo och Marina. Först fick vi en visning av anläggningen och en provning av Montes Sauvignon Blanc och Montes Alpha Syrah. Sedan var det upp på flaket på en trött gammal lastbil för färd upp till toppen av Finca de Apalta, den branta sluttningen där de bästa druvorna växer. 2006 ser ut att bli ett bra år! Uppe på toppen finns ett trädäck där man har en fantastisk vy över vindalen och Anderna. När vi står däruppe kommer herr Aurelio Montes själv i egen hög person för att hålla en provning. Montes har i Clos Apalta hittat en perfekt terroir och ett perfekt klimat för framförallt sina röda viner Montes ”M” och Montes Folly som emellanåt finns att köpa på Systembolaget. 

Från Montes åker vi vidare till Viña Viu Manent där man kan äta lunch på gårdens restaurang. Vid parkeringen växer stora gröna ätdruvor som är otroligt söta, saftiga och goda. Viu Manent satsar mycket på vinturism och anordnar hästhoppning och konserter på ägorna. Den som vill kan även flyga luftballong över vinodlingarna. Viu Manent ingår sedan några år, tillsammans med de båda toppvingårdarna Montes och Casa Lapostolle samt ytterligare 11 välkända vingårdar i vindalen, i vinrutten Ruta del Vino som numera är ett av Sydamerikas populäraste resmål. Ruta del Vino arrangerar sedan 1996 vinturer till de olika vingårdarna och vill man köra runt med egen bil kan man anlita Ruta del Vinos guider om man så vill. I vinrutten ingår även ett vintåg, Tren del Vino, och man kan besöka flera av de viñas som ingår i Ruta del Vino. Tåget dras av ett gammalt ånglok och tuffar varje lördag fram genom vindalen. Vi hade hört att Viu Manents Special Selection Malbec 2001 blivit vald till Sydamerikas främsta Malbec framför alla argentinska topp Malbecs. På vingården säger man att den sen länge är helt slutsåld och att den inte går att få tag på någonstans. Senare i en av hotellets vinbutiker hittar vi en flaska av detta vin från årgång 2001. Flaskan ligger under alla 2002:or och är dessutom helt fel prissatt!

Vi åker vidare till en av de fyra restauranger, PanPanVinoVino, som brukar rekommenderas runt Santa Cruz. De övriga är The Varietals på Hotel Santa Cruz Plaza, Club Social de Santa Cruz vid torget Plaza de Armas och La Hacienda Restaurant. PanPanVinoVino ligger ca 6 km från Santa Cruz och är inhyst i ett gammalt bageri från 1860 och som då låg på farmen Cunaco Hacienda. Man har  bevarat flera äldre detaljer och bland annat finns den jättelika gamla bakugnen kvar. Restaurangen är mycket trivsam och vi äter Razorclams till förrätt med en Chardonnay från producenten Casa Silva. Till huvudrätt tar vi kyckling i hasselnötssås med ris och till det dricker vi en Montes Aplha M 2003.

Till den lilla kuststaden Pichilemu är det ca 90 km. På vägen dit kör vi förbi Marchihue där alla stora vinproducenter köpt mark och planterat vin. Vägen slingrar sig fram genom små byar och när vi  kör över bergskedjan Cordillera de la Costa och passerat toppen sträcker Stilla Havet ut sig och plötsligt har det blivit 5 grader kallare, så nu är det bara +16. Pichilemu är surfarnas paradis och vågorna är gigantiska. Hit kommer surfare från hela världen. När vi är där pågår det chilenska mästerskapet i surfing. Vi letar oss fram till en liten restaurang som heter Costa Luna och som ligger med utsikt över de stora vågorna. Vi äter chilenska Locos med majonäs till förrätt och en Sea Bass till varmrätt. Till detta dricker vi en Chardonnay från Los Vascos.

På tillbakavägen besöker vi bland annat Mont Gras som gör premiumvinet Ninquén. Viña Bisquertt har tyvärr hunnit stänga när vi kom dit, men väl tillbaka på hotellet prövar vi deras Casa La Joya Carmenère 2004 som vid the 3rd Annual Wines of Chile Awards fick en guldmedalj. Vi hade även planerat att besöka Viña Los Vascos, men då dom var helt fullbokade och endast kunde ta emot oss samtidigt som vi skulle vara på Casa Lapostolle prioriterade vi den här gången Casa Lapostolle. 

Casa Lapostolle har byggt en helt ny bodega i Apalta och vi citerar Gunnar Stahre på www.chileviner.com:
Efter de remarkabla framgångarna med vinet Clos Apalta blev stugan för trång för Casa Lapostolle i den anläggning för vinifiering och lagring man använt sedan starten 1994 i Cunaco, nära Santa Cruz i Colchaguadalen. Den hade tillhört familjen Rabat, som Alexandra Marnier-Lapostolle och hennes man ursprungligen slog sig ihop med, när man etablerade sig i Chile. Under årens lopp har byggnader och utrustning moderniserats, men efter skörden år 2002 beslöt man att bygga en egen anläggning för vinet Clos Apalta på sluttningarna i den närbelägna Apalta-dalen, varifrån druvorna till succévinet hämtas. Efter fyra års planering och byggande står nu den spektakulära anläggningen klar och invigdes med pompa och ståt den 17 januari i år. Den synliga arkitekturen är lika spretig som en fransk webbsida, men det mesta finns i fem våningar under mark. I entréplanet sorteras druvorna och befrias manuellt från stjälkarna, för att därefter falla ned i de 21 stora jäsningstankarna av ek i våningen under. Efter jäsningen tappas vinet med självfall på de 400 nya faten av fransk ek i nästa våning, där det lagras första året. Andra året lagras det på ettåriga ekfat en trappa ned, för att slutligen buteljeras och förses med etikett i våningen under. Syftet med att utforma anläggningen på detta sätt är förstås att kunna transportera druvor och vin med självfall, utan att använda pumpar, och att få en lämplig lagringstemperatur i de underjordiska utrymmena. Ovanför entréplanet finns ett inglasat utrymme med en fantastisk utsikt över de 140 hektar vingårdar som Casa Lapostolle har i Apalta-dalen. Vid sidan av huvudbyggnaden och på olika höjd i de omgivande sluttningarna ligger fyra lyxigt inredda små övernattningshus, som skall upplåtas till välbeställda besökare och till särskilt inbjudna. Totalt omfattar anläggningen 4600 m2 och den ursprungliga budgeten för uppförandet låg på 4 miljoner US dollar. Den slutliga kostnaden har blivit mer än det dubbla, och många frågar sig vilka överväganden som ligger till grund för en sådan väldig investering i en vinifieringsanläggning med en maximal kapacitet på 120.000 flaskor om året. I år kommer produktionen att bli omkring 60.000 flaskor.”

Vi fick en privat rundtur på denna nya anläggning och här har det inte sparats på någonting. De fyra övernattningshusen och poolen har en fantastisk vy över dalen. Ett av husen är reserverat för ägarfamiljen själva som kommer hit ett par gånger om året. Vi provade vinerna från Cuvee Alexandre och Clos Apalta av vilka åtminstone det sistnämnda då och då kommer till Sverige.

Andra vingårdar som kan rekommenderas är bröderna Lurtons, Hacienda Araucano, som ligger i Lol Lol, ett par mil mot sydväst. I dessa trakter har Carlos Cardoen, hotellägaren, byggt en bodega till sitt nystartade företag Viña Santa Cruz och där satsar han stort på turism, med nybygge av hotell och spa. På vägen ut ur Colchagua-dalen, mot San Fernando, ligger Viña Luis Felipe Edwards en knapp mil söder om Nancagua. Något närmare San Fernando, på norra sidan av vägen, ligger den ekologiska vinproducenten Viñedos Orgánicos Emiliana, dotterbolag till Viñedos Emiliana (f d Viña Santa Emiliana). Deras toppvin Coyam är mycket bra. Även Viña Casa Silva, strax nordväst om San Fernando är värd ett besök, inte minst för sin lite ålderdomliga miljö. Här kan man bo på vingården och det finns också en restaurang. På andra sidan väg Ruta 5, inte så långt från Colchagua Valley i Valle de Cachapoal ligger Los Lingues som är Chiles äldsta Hacienda. Här kan man övernatta, äta och utforska Haciendans stora vinkällare.

Upp

San Antonio Valley
Från Santa Cruz kör vi vidare norrut. Vi ska till San Antionio Valley och vingården Matetic Vineyards.  Vi väljer att köra väg 66, men vi kunde också ha tagit vägen över Litueche och Rapel, som är ett framtida vinodlingsområde och sen till Bucalemu och via Viña Ventisqueros odlingar och bodega i Yali-dalen kommit upp till staden San Antonio. Nu passerar vi istället den vackra sjön Lago Rapel där man kan hyra hus och fiska. Väl framme i San Antonio kör vi fel och hamnar i den pittoreska hamnstaden Cartagena någon mil norr om San Antonio. Vi inser att vi måste tillbaka till San Antonio för att kunna ta oss in i San Antonio Valley. Till slut hittar vi rätt väg in i vindalen och på vägen till Matetic passerar vi vingården Viña Casa Marin som blev kultförklarad häromåret för sina Sauvignon Blanc viner. Casa Marin är för närvarande den vingård i Chile som ligger närmast Stilla Havet ca 4 km. Viña Casas del Bosque i Casablanca är en annan vingård som inte ligger så långt från Matetic. Här har man en ny vinbar och anordnar vinprovningar. Pionjär och första vingård i dalen var Viña Leyda som ligger i orten med samma namn.

Viña Matetic vill vi verkligen rekommendera. Deras serie med EQ viner har vunnit många priser och deras EQ Syrah är definitivt en av Chiles bästa Syrah. Vi tyckte även att deras Pinot Noir, Chardonnay och Sauvignon Blanc var mycket bra. Deras andra vin heter Corralillo. Viña Matetic strävar efter att inte använda några konstgjorda bekämpnings- eller gödningsmedel samt att ta bort ogräs på mekanisk väg. Det kräver mer manuellt arbete men ger bättre kunskap om vinplantornas egenskaper i de olika delarna av vingårdarna.

Då den chilenska hösten just startat är vi dom enda boende på vingården under de tre dagar vi är där. Gården har 5 rum i fil, alla individuellt inredda och med eget badrum. Eftersom bi är ensamma på gården har vi fyra sovrum, ett vardagsrum, en matsal och ett kök till vårt förfogande. I övernattningen inkluderas frukost och en 3-rätters gourmet meny. När vi anländer sätter vi oss på altanen och delar en flaska EQ Sauvignon Blanc med vingårdsägaren Jorge Matetic Hartard och kocken Matias Bustos som driver Matetics lovordade restaurang som ligger mitt i en liten damm på ägorna. Till restaurangen kommer många lunchgäster från framförallt Santiago, Viña del Mar och Valparaiso. Då vi är de enda gästerna för kvällen serverar Matias först den chilenska specialiteten Locos Mayo, en havssnäcka som serveras med majonäs, och till det en EQ Chardonnay. Till varmrätt får vi apelsingratinerad Conger eel, Congrio Dorado, och apelsinsåsen gifter sig perfekt med den EQ Pinot Noir som serveras till - helt suveränt! Till efterrätt blir det panacotta med hallonsås.  

Nästa dag är det frukost vid 9-tiden och sen tar schweizaren Bruno med oss på en rundtur i dalen. San Antonio Valley är en fantastisk vindal, så lantligt och ändå bara 1 timmes bilväg från Santiago. Familjen Matetic, som äger det mesta av marken i San Antonio Valley, har många strängar på sin lyra och sysslar förutom med vin även med tillverkning av stängsel, osttillverkning, majs- och bärodling, boskapsuppfödning samt har slakthus på Nya Zealand. Matetics bodega ligger en bit in i dalen, några kilometer från restaurangen och det 1800-tals hus där vi bor. Vi åker på slingriga grusvägar upp och ner för kullar med vinrankor tills vi kommer fram till bodegan som ligger på en kulle och är arkitektoniskt helt anpassad till miljön och omgivningen, så den syns knappast. Arkitekten är norrman och heter Laurence Odfjell. Samme Odfjell som ritat sin fars, skeppsredaren Dan Odfjells berömda vingård Odfjell Vineyards strax väster om Santiago. Vi provade några Sauvignon Blanc med olika skördetid direkt från ståltankarna samt några Chardonnay från flaska.

Därefter besökte vi ett mycket gammalt vineri, ca 100 år, som finns på ägorna. Bruno kallade det ”museum” och man har bevarat ”lokaler”, maskiner och fat precis som när man lämnade dem vid  tidigare försök till vinodling i svunna tider. Matetic funderade nu på att göra om det till ett ”riktigt” museum. Efter rundturen var det dags för lunch. Vi fick först varsin Pisco Sour och därefter en förrätt på avokado och en EQ Chardonnay. Till varmrätt fick vi Flankstek som är en del av Sirloin/Porterhouse köttet och till detta en EQ Syrah.

Efter lunchen lånade vi cyklar och cyklade runt i vindalen under flera timmar - helt stilla inte en bil i sikte bara kor/tjurar och vindruvor och allt detta bara 1 timme från storstaden Santiago - vilket paradis!

Efter vår cykeltur var det dags för vår inkluderade 3-rätters middag. Kocken Matias kom med sin fru Paula Cardenas. Paula är en ung vinmakerska som bland annat har arbetat på Carmen, William Cole samt och på Thelema i Stellenbosch för en av Sydafrikas bästa vinmakare Gyles Webb. Matias serverade små rostade bröd med ankleverpaté. Därefter fick vi en fisksoppa och till varmrätt fick vi en lammfilé. Till lammfilén fick vi prova en EQ Syrah av äldre årgång. Och idag var det cheescake till efterrätt.

Efter några dagar på Matetic kör vi vidare till poeten Pablo Nerudas hus i den lilla kuststaden Isla de Negra. Huset är numera är ett intressant museum och ligger precis vid vattnet och är det enda av Nerudas hus som inte förstördes när Pinochet tog över makten 1973. Neruda fick Nobelpriset i litteratur 1971 och var en man som reste världen runt och samlade på olika saker, många med anknytning till havet. Inne i huset hade han bland annat en större ”staty” av den svenska sångfågeln Jenny Lind som suttit i fören på ett stort skepp.

Upp

Valparaiso – Viña del Mar
Från Isla Negra kör vi upp längs kusten till Algarrobo för att där ta av inåt landet och på snirkliga vägar köra vidare norrut mot Valparaiso som Evert Taube skrivit en visa om – Vals i Valparaiso. I Valparaíso området övernattar vi i grannstaden Viña del Mar. Där tar vi in på Hotel del Mar och möts i incheckningen av en person som pratar svenska. Det är den sympatiske Marcelo som visar sig ha bott 20 år i Sundsvall och han är inte den ende tillbakaflyttade svensken vi kommer att träffa. Trevlig snubbe som saknade Lundell, snus och pepparkakor. Han kom egentligen från Valparaiso, men hade nu när han flyttat tillbaka till Chile bosatt sig i Viña del Mar. Han tipsade oss om en bra fiskrestaurang som heter Basko Delicias del Mar där vi åt fisk och skaldjur med en William Cole Chardonnay från producenten William Cole i närliggande Casablanca Valley.

Andra bra hotell i Viña del Mar är Hotel O´Higgins efter Chiles nationalhjälte och Quinta Vergara som ligger centralt, men ändå är billigt.

Från Viña del Mar tar vi pendeltåget till Valparaiso, det tar ca 20 minuter, och vi går av vid ändhållplatsen Estacion Puerto. Valparaiso är Chiles näst största stad. Här finns den viktigaste hamnen och Valparaisos är en fantastiskt vacker och pittoresk stad med sina färgglada hus. Det sägs att många av dom färgglada fasaderna tillkommit på senare år sedan stadens borgmästare erbjudit alla fastighetsägare som målade om sina hus gratis färg mot att fastighetsägarna betalade och lät arbetslösa utföra arbetet.

Staden är, precis som San Francisco, byggd på kullar. Varje kulle är en egen stadsdel och vill man inte promenera upp för de branta gatorna från hamnen, så kan man ta en Ascensor, en gammal trähiss som dras på en brant räls upp till toppen. Vi börjar med att ta Ascensor El Paral upp till Cerro Conception. Klockan är 11 och det är fortfarande lite mulet, så vi hittar en helt nyöppnad liten krog vid ett av de bästa fotoställena, på en trång liten gågata som heter Dimalow, strax innan Ascensor Reina Victoria. Krogen är inhyst i bottenvåningen i ett gammalt, mycket vackert, Victorianskt hus som uppfördes av engelsmännen för ca 100 år sedan. Paulo som äger krogen var egentligen i reklambranschen, men hade tröttnat och äntligen lyckats göra verklighet av en gammal dröm att öppna krog. Hans mamma var kökschef. Från vissa fönster har man utsikt över hamnen och han planerade för en liten uteservering till nästa år. Vi blev kvar där i 4 timmar och när vi kom ut igen var det solsken från en klarblå himmel. På Cerro Conception ligger också en av Valparaisos med kända fiskrestauranger, Café Turri, med sin fantastiska utsikt från terrassen. 

Vi tog Ascensor Reina Victoria ner och gick vidare till Plaza Victoria. Därifrån tog vi Ascensor Espíritu Santo upp till Cerro Bellavista och ytterligare en helt ny restaurang, Valle de Quintil, som ligger precis till vänster om hissen. Vi gick in satte oss och pratade svenska. Då kom ägaren, Osvaldo Pizarro López, fram och berättade på svenska att han under många år arbetat som servitör på Trattoria Romana i Gamla Stan i Stockholm. Alltså hade vi kanske träffat honom i Sverige. Han hade köpt huset som restaurangen ligger i som en investering redan 1989 och haft en idé om att bygga om husets undervåning till restaurang och rummen på övervåningen till hotell. Han hade förverkligat sina planer under de senaste 2 åren och öppnat restaurangen på nyårsafton. Osvaldo har hållit fast vid Trattoria Romanas recept, så här är det mycket pasta och till det dricker vi en Pinot Noir. Förmodligen har Osvaldos restaurang den bästa restaurangutsikten i hela Valparaiso! Han planerade också för att bygga en uteservering på branten av berget. När vi går runt i Cerro Bellavista ser vi att det pågår flera nya mindre restaurang- och hotellprojekt, så det är en populär stadsdel, men Osvaldo berättar att det nu är byggstopp för nya etableringar.

På kvällen slinker vi in på ett av Valparaisos bästa musikställen, La Piedra Feliz, som ligger i ett stort magasin nere vid hamnen. Här har man tre scener, en för jazz och stand-up comedy, en för tango och en scen för salsa. Nere i källaren finns det en technoklubb. Vi beställde en chilensk öl från Kunstmann som bryggs av tyskkkolonin i det gamla fiskesamhället Valdivia i södra Chile.

På vårt hotell, där det också finns ett kasino, ligger restaurang La Barquera och restaurang Savinya som anses vara en av Viñ del Mars bästa restauranger. Den har en fantastisk utsikt över Stilla Havet och här byter man meny ofta. Vi äter en krabbsallad med stora räkor och en väldigt god örtsås till förrätt och till varmrätt äter vi en Sirloin steak. Till det dricker vi en Altaïr 2002 från producenten Altaïr som är ett fransk-chilenskt samarbete mellan Chateau Dassault i St. Emilion och Viña San Pedro, Chiles näst största producent. Vinet, Altaïr, är tänkt att konkurrera med bland annat Almaviva som också är ett fransk-chilenskt samarbete mellan Baron Philippe de Rothschild och Viña Concha y Toro.

Från Valparaiso och Viña del Mar tar vi motorvägen mot Santiago. En alternativ väg är att köra upp över vindistrikten i Aconcagua Vallley som ligger ca 100 km norr om Valparaiso. Mellan Valparaíso och Errázuriz i Panquehue är det drygt nio mil och det tar ca en och en halv timme om man åker kustvägen över Concón. Här ligger bland annat producenterna Viña Errázuriz, vars Don Maximiano Founder´s Reserve är ett av Chiles bästa Cabernet Sauvignon viner, och strax intill ligger Viña Von Siebenthal som grundades av den schweiziske advokaten Mauro von Siebenthal 1998. På andra sidan floden i Los Andes ligger Viña San Esteban. Det stora företaget Córpora Vineyards invigde för något år sedan en bodega i Aconcagua Valley för sitt nya företag Viña Agustinos.

Upp

Santiago
Men vi tar alltså motorvägen mot Santiago. Det ligger flera vingårdar läns motorvägen och strax innan Zapata tunneln ligger den stora vingården Viña Veramonte precis intill motorvägen. Byggnaden som är i kalifornisk stil är ritad av den chilenske arkitekten Jorge Swinburn och Veramonte ingår numera i en av världens största vinkoncerner, Constellation Brands. Vi har planerat att  försöka hinna med Viña Almaviva, Concha y Toro och Santa Rita också, som alla ligger strax söder om Santiago, men det visar sig vara för optimistiskt, då vägkartorna åter spelar oss ett spratt. På Almaviva hade vi bokat tid och dom kunde inte ta emot oss vid något annat tillfälle, så det fick vi ställa in. Concha y Toro lyckades vi till slut hitta till, men då hade dom stängt för ”siesta” och skulle öppna igen om tre timmar, så vi åkte vidare mot Santa Rita där vi bokat en sen lunch på vingårdens restaurang, Doña Paula. Och nu lyckades vi komma fram i tid. Eftersom vi började vår resa i Buenos Aires med en fantastisk köttbit och ett fantastiskt Malbec vin, Doña Paula Selección de Bodega Malbec 2002, från producenten Viña Doña Paula som ägs av just Santa Rita, slöt vi nu cirkeln och åt en Tournedos och en Bife de Lomo med en Doña Paula Selección de Bodega Malbec 2002 – fantastisk kombination!

Santa Rita grundades år 1880 av den inflytelserike politikern och finansmannen Domingo Fernández Concha. Han åkte personligen till Frankrike för att köpa ädla druvplantor och utrustning för att göra Chiles bästa vin med hjälp av franska oenologer. Det kom att bli en mönsteranläggning med en huvudbyggnad i kolonial stil, en park på 35 hektar och en egen kyrka. Numera finns det också ett hotell, Casa Real, i den gamla huvudbyggnaden. Don Ricardo Claro, ägaren av Santa Rita, har nyligen färdigställt ett fantastiskt museum som ligger precis intill vingården, Museo Andino (the Museum of the Andes). Utseendet på museibyggnadens väggar, som påminner om byggnaderna i Macchu Picchu, visar på den inflytelse som Inka indianerna hade innan spanjorerna kom till Chile. En skulptur vid ingången visar hur en Mapuche hammare såg ut. Inne i museet visas massor med olika föremål från norra Chile och Påskön till Mapuches i södra Chile, däribland en mängd guldföremål, och det finns förklaringar på både spanska och engelska – mycket intressant!

Från Santa Rita tar vi oss till vårt hotell, Hotel Plaza San Francisco, som ligger centralt i Santiago alldeles intill Moneda palatset där militärkuppen ägde rum den 11 september 1973. Santiago ligger i en gryta omringat av Andernas snöklädda toppar. Vi tog en lång promenad runt stadsdelarna Recoleta, Providencia och Las Condes. I Las Condes ligger Sydamerikas bästa vinbutik El Mundo del Vino och man har ett par filialer runt Santiago. Men, vinerna är betydligt dyrare än i Sverige. Å andra sidan finns det många mycket bra viner i butiken som vi inte får till Sverige. El Mundo del Vino kan skicka viner till Sverige, men som vanligt finns det vissa restriktioner, men det går. En annan mycket bra vinbutik är La Vinoteca som även finns på flygplatsen och man skickar också vin över hela världen. Därefter kommer en liten och välskött butik, The Wine House, men deras urval är väsentligt mer begränsat. Det finns också ett par nätbutiker i Chile som har relativt stor försäljning, åtminstone inom landet. Mest ambitiösa är Chilevinos, men också Tororojo har ett stort sortiment. Båda marknadsför det inhemska sortimentet i Chile och det kan vara svårt att få tag på exportversionerna, som ofta är ett snäpp bättre.

På hotel Plaza San Francisco finns restaurant Bristol, ansedd som en av Santiagos bästa restauranger. Kökschefen, Guillermo Rodriguez, har här utvecklat det traditionella chilenska köket och restaurangen har fått många utmärkelser. Vi börjar med en köttig King Crab från Magellan Straight i Patagonien med cous cous och en sås på laxkaviar och fortsätter med räkor från Limari River med rökt lax i en avokado och vit chilikompott. Till huvudrätt tar vi en King Clip filé med skaldjurssmör och en chilensk majssufflé. Vinerna vi provar till är Santa Isabel Chardonnay från producenten Viña Casablanca och en Pinot Noir från Viña Garcés Silva (VGS).

Det man bör se i Santiago på kort tid är centrum med Moneda palatset, Plaza de Armas och katedralen, det kommersiella gågatuområdet och utsiktskullen Cerro San Cristóbal. Vi åker linbanan upp till San Cristóbal. Utsikten över Santiago och de snöklädda bergstopparna är suverän och man ser verkligen hur stor staden Santiago är. Linbanan går över den stora gröna jätteparken, Parque Metropolitano. I parken ligger en restaurang som heter Enoteca Camino Real med en fantastisk utsikt över Santiago och en mycket bra vinlista. Det finns många bra restauranger i Santiago och en riktigt bra restaurangsajt är www.restaurantes.emol.com. Några restauranger som kan rekommenderas är Europeo, restaurang Agua på Nueva Costanera 3467, Astrid y Gaston på Antonio Bellet 201. Mycket bra fiskrestauranger är också Puerto Fuy och Aquí Está Coco som är mer traditionell. En bra peruansk restaurang är El Otro Sitio på A López de Bello 53. Restaurang Happening på Augusto Leguía Norte 42 är bra på kött, liksom Cuerovaca.

Från toppen av Cerro San Cristóbal tar vi en Ascensor ner till Plaza Caupolician. Nu är vi nere i de bohemiska konstnärskvarteren och här finns det många restauranger, pubar och jazzställen samt flera butiker som säljer den blåa stenen Lapis lazuli som endast finns i Chile, Sibirien, Kina och de dyraste kommer från Afghanistan. En bra souvenir att ta med sig hem.

Efter några dagar på Hotel Plaza San Francisco byter vi stadsdel och flyttar till Las Condes. Det har blivit långfredag och nästan allt i Santiago är stängt. Känns ofattbart att staden är så tyst. Vi har blivit rekommenderade att gå till Santiagos bästa vinbar, Wine 365, som serverar ett 30-tal viner på glas, men som har minst 365 olika viner på flaska. Vinbaren ligger i hotellet Ritz-Carlton. Ansvarig för vinbaren sedan 2005 är Chiles mest kände sommelier, Pasqual Ibáñez. Han leder också Chiles kanske mest kända vinklubb La Cav.

Hotellet har två restauranger, Adra, och Wine 365, men använder samma kök. Vi äter middag på Wine 365 och tar grillade räkor. Till det dricker vi Viu Manent Chardonnay Reserva 2003 som kommer från producenten Viu Manent. Vi provar också en Cabernet Sauvignon från Viña Quebrada de Macul samt Viña Montes omtalade Purple Angel 2003 som är en blandning av 92% Carmenère och 8% Petit Verdot. När vi sitter och väntar på varmrätten kommer chefskocken Mauricio Guerrero ut och börjar prata svenska med oss. Det visar sig att han är född i Stockholm och bästa kompis med några av våra bästa kockar hemma i Sverige, bland annat Melker Andersson. De senaste åren har Mauricio arbetat på olika restauranger runt om i världen. Han blev nyligen nominerad till tävlingen ”Chiles bästa kock” och restaurang Adra på hotellet har på senare tid fått flera utmärkelser och visst är det gott! När vi lämnar restaurangen springer vi på Jorge Matetic Hartard, ägaren till Matetic, där vi bodde för ett par veckor sedan – världen är bra liten!

Nu återstår bara hemresan som går via Madrid till Sverige.

Inledning - Sydamerika på egen hand
Argentina
Uruguay
Chile
Alternativ resväg

Påskön

Upp

© Copyright 2007
Mårtsbo Konsult & VinNytt AB