|
Chile
- VinNytts
förslag på vinresa till Sydamerika på egen hand
Colchauga Valley
Vi kommer
till Chile och Santiago med buss från Mendoza. Från bussterminalen tar vi en
taxi direkt till flygplatsen i Santiago där vi hyrt en bil hos Avis. Vi hade
som vanligt problem med de sydamerikanska vägkartorna och skyltningen. Det
innebar att vi kom tillbaka till samma vägtull två gånger och fick betala
dubbelt innan vi på något sätt lyckades kom ut på den stora vägen, Ruta 5
eller Carretera Panamericana, som denna klassiska väg också heter. Den går
från Fairbanks i Alaska till Isla de Chiloé i södra Chile och är totalt 4821
mil lång. Så långt ska inte vi åka, men det tar oss ca 2 timmar att köra de
närmare 20 milen söderut till staden Santa Cruz och vindistrikten i
Colchagua Valley. Väl framme i Santa Cruz hittade vi direkt till vårt hotell
Santa Cruz Plaza som ligger vid det lilla torget Plaza de Armas.
Hotellet subventioneras av stadens store son Carlos Cardoen och har därför
mycket konkurrenskraftiga priser i relation till den höga standarden. Det
sägs att Carlos började med två hästar och en ko och därefter blev
vapenhandlare och Chiles rikaste man. Inom hotellområdet finns det fyra
restauranger, två vinbutiker och ett museum om bland annat Chiles brokiga
historia. Ytterligare en vinbutik finns ute vid torget. Vi hittar en riktigt
bra karta över vingårdarna som ges ut av hotellet. Den listar 32 av dalens
vingårdar och även andra boenden direkt på vingårdarna bland annat Viña La
Posada som ligger i Santa Cruz äldsta vingård.
Nästan varje chilenskt vindistrikt har sin egen internetsajt med
information, erbjudanden om vinturer samt kartor,
Valley del Maule,
Valles de Curicó,
Valley del Colchagua,
Valle de Cachapoal,
Valle de Casablanca och
Aconcagua Vallley. Gå in på Gunnar Stahres suveräna vinsida,
Chileviner (www.chileviner.com).
Här hittar man kartor samt all upptänklig information om de chilenska
vingårdarna. Man kan också beställa den mycket ambitiösa guideboken
Vineyards, Wineries & Wines som täcker in många av de chilenska
vingårdarna samt provar och betygsätter vinerna.
Eftersom klockan är sen äter vi middag på en av hotellets restauranger The
Varietals. Restaurangen har fått flera utmärkelser som en av Chiles bästa
restauranger med typiskt chilensk mat. Vi börjar med Chiles nationaldryck –
en Pisco Sour och sen äter vi chilenska majshumitas till förrätt, väldigt
mäktigt, samt oxfilé till varmrätt. Till varmrätten dricker vi en Le Dix de
Los Vascos 2002 från producenten
Los Vascos som ägs av Domaine Baron de Rothschild (Château Lafite).
Här kommer en kort
beskrivning över några av Chiles vanligaste fiskar som serveras på de flesta
restauranger. Corvina (Cilus gilberti) har ett vitt, ganska fast kött och
påminner om en del svenska fiskar som hälleflundra och gös. Congrio (Conger
conger) kallas ibland havsål och har en lång sammanhängande ryggfena. Den
finns i Chile i två varianter: Congrio Negro, som är lösare i köttet och
inte lika välsmakande som Congrio Dorado. På bättre restauranger får man
normalt Congrio Dorado, men man kan ju alltid fråga innan man beställer. I
övrigt har man också Merluza ("torsk"), Albacora (tonfisk ibland svärdfisk),
Reineta (rödspätta), Lenguado (sjötunga) och Salmon (odlad Stillahavslax).
Överlag gäller att fiskarna bara ungefär motsvarar det svenska namnet.
Stilla Havets fiskfauna avviker genomgående från Atlantens.
Vingårdarna i Colchagua
Valley liggger tätt
och det tar inte många
minuter att förflytta sig mellan bodegorna. Man säger att 2003 var ett
exceptionellt bra vinår. Efter en kall och regnig vinter kom en torr och het
sommar, som gjorde att vinerna blev mycket koncentrerade i Apalta-dalen.
Även 2001 var bra vinår i Colchagua Valley.
Vi besöker
Viña Montes nya bodega i Apaltadalen. Där tar de emot enstaka personer
och har i år t o m ordnat ”Trekking at the Apalta Hills”. Turen var mycket
bra och vi hade två guider Guillermo och Marina. Först fick vi en visning av
anläggningen och en provning av Montes Sauvignon Blanc och Montes Alpha
Syrah. Sedan var det upp på flaket på en trött gammal lastbil för färd upp
till toppen av Finca de Apalta, den branta sluttningen där de bästa druvorna
växer. 2006 ser ut att bli ett bra år! Uppe på toppen finns ett trädäck där
man har en fantastisk vy över vindalen och Anderna. När vi står däruppe
kommer herr Aurelio Montes själv i egen hög person för att hålla en
provning. Montes har i Clos Apalta hittat en perfekt terroir och ett perfekt
klimat för framförallt sina röda viner Montes ”M” och Montes Folly som
emellanåt finns att köpa på Systembolaget.
Från Montes åker vi vidare
till
Viña Viu Manent där man kan äta lunch på gårdens restaurang. Vid
parkeringen växer stora gröna ätdruvor som är otroligt söta, saftiga och
goda. Viu Manent satsar mycket på vinturism och anordnar hästhoppning och
konserter på ägorna. Den som vill kan även flyga luftballong över
vinodlingarna. Viu Manent ingår sedan några år, tillsammans med de båda
toppvingårdarna Montes och Casa Lapostolle samt ytterligare 11 välkända
vingårdar i vindalen, i vinrutten
Ruta del Vino som numera är ett av Sydamerikas populäraste resmål. Ruta
del Vino arrangerar sedan 1996 vinturer till de olika vingårdarna och vill
man köra runt med egen bil kan man anlita Ruta del Vinos guider om man så
vill. I vinrutten ingår även ett vintåg,
Tren del Vino, och man kan besöka flera av de viñas som ingår i Ruta del
Vino. Tåget dras av ett gammalt ånglok och tuffar varje lördag fram genom
vindalen. Vi hade hört att Viu Manents Special Selection Malbec 2001 blivit
vald till Sydamerikas främsta Malbec framför alla argentinska topp Malbecs.
På vingården säger man att den sen länge är helt slutsåld och att den inte
går att få tag på någonstans. Senare i en av hotellets vinbutiker hittar vi
en flaska av detta vin från årgång 2001. Flaskan ligger under alla 2002:or
och är dessutom helt fel prissatt!
Vi åker vidare till en
av de fyra restauranger,
PanPanVinoVino, som brukar rekommenderas runt Santa Cruz. De övriga är
The Varietals på Hotel Santa Cruz Plaza, Club Social de Santa Cruz vid
torget Plaza de Armas och La Hacienda Restaurant. PanPanVinoVino ligger ca 6
km från Santa Cruz och är inhyst i ett gammalt bageri från 1860 och som då
låg på farmen Cunaco Hacienda. Man har bevarat flera äldre detaljer och
bland annat finns den jättelika gamla bakugnen kvar. Restaurangen är mycket
trivsam och vi äter Razorclams till förrätt med en Chardonnay från
producenten
Casa Silva. Till huvudrätt tar vi kyckling i hasselnötssås med ris och
till det dricker vi en Montes Aplha M 2003.
Till den lilla kuststaden Pichilemu är det ca 90 km. På vägen dit kör vi
förbi Marchihue där alla stora vinproducenter köpt mark och planterat vin.
Vägen slingrar sig fram genom små byar och när vi kör över bergskedjan
Cordillera de la Costa och passerat toppen sträcker Stilla Havet ut sig och
plötsligt har det blivit 5 grader kallare, så nu är det bara +16. Pichilemu
är surfarnas paradis och vågorna är gigantiska. Hit kommer surfare från hela
världen. När vi är där pågår det chilenska mästerskapet i surfing. Vi letar
oss fram till en liten restaurang som heter
Costa Luna och som ligger med utsikt över de stora vågorna. Vi äter
chilenska Locos med majonäs till förrätt och en Sea Bass till varmrätt. Till
detta dricker vi en Chardonnay från
Los Vascos.
På tillbakavägen
besöker vi bland annat
Mont Gras som gör premiumvinet Ninquén.
Viña Bisquertt har tyvärr hunnit stänga när vi kom dit, men väl tillbaka
på hotellet prövar vi deras Casa La Joya Carmenère 2004 som vid the 3rd
Annual Wines of Chile Awards fick en guldmedalj. Vi hade även planerat att
besöka
Viña Los Vascos, men då dom var helt fullbokade och endast kunde
ta emot oss samtidigt som vi skulle vara på Casa Lapostolle prioriterade vi
den här gången Casa Lapostolle.
Casa Lapostolle har byggt en helt ny bodega i Apalta och vi citerar
Gunnar Stahre på
www.chileviner.com:
”Efter de
remarkabla framgångarna med vinet Clos Apalta blev stugan för trång för Casa
Lapostolle i den anläggning för vinifiering och lagring man använt sedan
starten 1994 i Cunaco, nära Santa Cruz i Colchaguadalen. Den hade tillhört
familjen Rabat, som Alexandra Marnier-Lapostolle och hennes man
ursprungligen slog sig ihop med, när man etablerade sig i Chile. Under årens
lopp har byggnader och utrustning moderniserats, men efter skörden år 2002
beslöt man att bygga en egen anläggning för vinet Clos Apalta på
sluttningarna i den närbelägna Apalta-dalen, varifrån druvorna till
succévinet hämtas. Efter fyra års planering och byggande står nu den
spektakulära anläggningen klar och invigdes med pompa och ståt den 17
januari i år. Den synliga arkitekturen är lika spretig som en fransk
webbsida, men det mesta finns i fem våningar under mark. I entréplanet
sorteras druvorna och befrias manuellt från stjälkarna, för att därefter
falla ned i de 21 stora jäsningstankarna av ek i våningen under. Efter
jäsningen tappas vinet med självfall på de 400 nya faten av fransk ek i
nästa våning, där det lagras första året. Andra året lagras det på ettåriga
ekfat en trappa ned, för att slutligen buteljeras och förses med etikett i
våningen under. Syftet med att utforma anläggningen på detta sätt är förstås
att kunna transportera druvor och vin med självfall, utan att använda
pumpar, och att få en lämplig lagringstemperatur i de underjordiska
utrymmena. Ovanför entréplanet finns ett inglasat utrymme med en fantastisk
utsikt över de 140 hektar vingårdar som Casa Lapostolle har i Apalta-dalen.
Vid sidan av huvudbyggnaden och på olika höjd i de omgivande sluttningarna
ligger fyra lyxigt inredda små övernattningshus, som skall upplåtas till
välbeställda besökare och till särskilt inbjudna. Totalt omfattar
anläggningen 4600 m2 och den ursprungliga budgeten för uppförandet låg på 4
miljoner US dollar. Den slutliga kostnaden har blivit mer än det dubbla, och
många frågar sig vilka överväganden som ligger till grund för en sådan
väldig investering i en vinifieringsanläggning med en maximal kapacitet på
120.000 flaskor om året. I år kommer produktionen att bli omkring 60.000
flaskor.”
Vi
fick en privat rundtur på denna nya anläggning och här har det inte sparats
på någonting. De fyra övernattningshusen och poolen har en fantastisk vy
över dalen. Ett av husen är reserverat för ägarfamiljen själva som kommer
hit ett par gånger om året. Vi provade vinerna från Cuvee Alexandre och Clos
Apalta av vilka åtminstone det sistnämnda då och då kommer till Sverige.
Andra vingårdar som kan
rekommenderas är bröderna Lurtons,
Hacienda Araucano, som ligger i Lol Lol, ett par mil mot sydväst.
I dessa trakter har Carlos Cardoen, hotellägaren, byggt en bodega till sitt
nystartade företag Viña Santa Cruz och där satsar han stort på turism, med
nybygge av hotell och spa. På vägen ut ur Colchagua-dalen, mot San Fernando,
ligger
Viña Luis Felipe Edwards en knapp mil söder om Nancagua. Något närmare
San Fernando, på norra sidan av vägen, ligger den ekologiska vinproducenten
Viñedos Orgánicos Emiliana, dotterbolag till Viñedos Emiliana (f d Viña
Santa Emiliana). Deras toppvin Coyam är mycket bra. Även
Viña Casa Silva, strax nordväst om San Fernando är värd ett besök, inte
minst för sin lite ålderdomliga miljö. Här kan man bo på vingården och det
finns också en restaurang. På andra sidan väg Ruta 5, inte så långt från
Colchagua Valley i
Valle de Cachapoal ligger
Los Lingues som är Chiles äldsta Hacienda. Här kan man övernatta, äta
och utforska Haciendans stora vinkällare.
Upp
San Antonio Valley
Från Santa
Cruz kör vi vidare norrut. Vi ska till San Antionio Valley och vingården
Matetic Vineyards. Vi väljer att köra väg 66, men vi kunde också ha
tagit vägen över Litueche och Rapel, som är ett framtida vinodlingsområde
och sen till Bucalemu och via Viña Ventisqueros odlingar och bodega i
Yali-dalen kommit upp till staden San Antonio. Nu passerar vi istället den
vackra sjön Lago Rapel där man kan hyra hus och fiska. Väl framme i San
Antonio kör vi fel och hamnar i den pittoreska hamnstaden Cartagena någon
mil norr om San Antonio. Vi inser att vi måste tillbaka till San Antonio för
att kunna ta oss in i San Antonio Valley. Till slut hittar vi rätt väg in i
vindalen och på vägen till Matetic passerar vi vingården
Viña Casa Marin som blev kultförklarad häromåret för sina Sauvignon
Blanc viner. Casa Marin är för närvarande den
vingård i Chile som ligger
närmast Stilla Havet ca 4 km.
Viña Casas del Bosque i Casablanca är en annan vingård som inte ligger
så långt från Matetic. Här har man en ny vinbar och anordnar vinprovningar.
Pionjär och första vingård i dalen var
Viña Leyda som ligger i orten med samma namn.
Viña Matetic vill vi verkligen rekommendera. Deras serie med EQ viner
har vunnit många priser och deras EQ Syrah är definitivt en av Chiles bästa
Syrah. Vi tyckte även att deras Pinot Noir, Chardonnay och Sauvignon Blanc
var mycket bra. Deras andra vin heter Corralillo.
Viña Matetic strävar efter
att inte använda några konstgjorda bekämpnings- eller gödningsmedel samt att
ta bort ogräs på mekanisk väg. Det kräver mer manuellt arbete men ger bättre
kunskap om vinplantornas egenskaper i de olika delarna av vingårdarna.
Då den chilenska hösten
just startat är vi dom enda boende på vingården under de tre dagar vi är
där. Gården har 5 rum i fil, alla individuellt inredda och med eget badrum.
Eftersom bi är ensamma på gården har vi fyra sovrum, ett vardagsrum, en
matsal och ett kök till vårt förfogande. I övernattningen inkluderas frukost
och en 3-rätters gourmet meny. När vi anländer sätter vi oss på altanen och
delar en flaska EQ Sauvignon Blanc med vingårdsägaren Jorge Matetic Hartard
och kocken Matias Bustos som driver Matetics lovordade restaurang som ligger
mitt i en liten damm på ägorna. Till restaurangen kommer många lunchgäster
från framförallt Santiago, Viña del Mar och Valparaiso. Då vi är de enda
gästerna för kvällen serverar Matias först den chilenska specialiteten Locos
Mayo, en havssnäcka som serveras med majonäs, och till det en EQ Chardonnay.
Till varmrätt får vi apelsingratinerad Conger eel, Congrio Dorado, och
apelsinsåsen gifter sig perfekt med den EQ Pinot Noir som serveras till -
helt suveränt! Till efterrätt blir det panacotta med hallonsås.
Nästa dag är det
frukost vid 9-tiden och sen tar schweizaren Bruno med oss på en rundtur i
dalen. San Antonio Valley är en fantastisk vindal, så lantligt och ändå bara
1 timmes bilväg från Santiago. Familjen Matetic, som äger det mesta av
marken i San Antonio Valley, har många strängar på sin lyra och sysslar
förutom med vin även med tillverkning av stängsel, osttillverkning, majs-
och bärodling, boskapsuppfödning samt har slakthus på Nya Zealand. Matetics
bodega ligger en bit in i dalen, några kilometer från restaurangen och det
1800-tals hus där vi bor. Vi åker på slingriga grusvägar upp och ner för
kullar med vinrankor tills vi kommer fram till bodegan som ligger på en
kulle och är arkitektoniskt helt anpassad till miljön och omgivningen, så
den syns knappast. Arkitekten är norrman och heter Laurence Odfjell. Samme
Odfjell som ritat sin fars, skeppsredaren Dan Odfjells berömda vingård
Odfjell Vineyards strax väster om Santiago. Vi provade några Sauvignon
Blanc med olika skördetid direkt från ståltankarna samt några Chardonnay
från flaska.
Därefter besökte vi ett mycket gammalt vineri, ca 100 år, som finns på
ägorna. Bruno kallade det ”museum” och man har bevarat ”lokaler”, maskiner
och fat precis som när man lämnade dem vid tidigare försök till vinodling i
svunna tider. Matetic funderade nu på att göra om det till ett ”riktigt”
museum. Efter rundturen var det dags för lunch. Vi fick först varsin Pisco
Sour och därefter en förrätt på avokado och en EQ Chardonnay. Till varmrätt
fick vi Flankstek som är en del av Sirloin/Porterhouse köttet och till detta
en EQ Syrah.
Efter lunchen lånade vi
cyklar och cyklade runt i vindalen under flera timmar - helt stilla inte en
bil i sikte bara kor/tjurar och vindruvor och allt detta bara 1 timme från
storstaden Santiago - vilket paradis!
Efter vår cykeltur var
det dags för vår inkluderade 3-rätters middag. Kocken Matias kom med sin fru
Paula Cardenas. Paula är en ung vinmakerska som bland annat har arbetat på
Carmen, William Cole samt och på Thelema i Stellenbosch för en av Sydafrikas
bästa vinmakare Gyles Webb. Matias serverade små rostade bröd med
ankleverpaté. Därefter fick vi en fisksoppa och till varmrätt fick vi en
lammfilé. Till lammfilén fick vi prova en EQ Syrah av äldre årgång. Och idag
var det cheescake till efterrätt.
Efter några dagar på
Matetic kör vi vidare till poeten Pablo Nerudas hus i den lilla kuststaden
Isla de Negra. Huset är numera är ett intressant
museum och ligger precis vid vattnet och är det enda av Nerudas hus som
inte förstördes när Pinochet tog över makten 1973. Neruda fick Nobelpriset i
litteratur 1971 och var en man som reste världen runt och samlade på olika
saker, många med anknytning till havet. Inne i huset hade han bland annat en
större ”staty” av den svenska sångfågeln Jenny Lind som suttit i fören på
ett stort skepp.
Upp
Valparaiso – Viña del Mar
Från Isla
Negra kör vi upp längs kusten till Algarrobo för att där ta av inåt landet
och på snirkliga vägar köra vidare norrut mot Valparaiso som Evert Taube
skrivit en visa om – Vals i Valparaiso. I Valparaíso området övernattar vi i
grannstaden Viña del Mar. Där tar vi in på
Hotel del Mar och möts i incheckningen av en person som pratar svenska.
Det är den sympatiske Marcelo som visar sig ha bott 20 år i Sundsvall och
han är inte den ende tillbakaflyttade svensken vi kommer att träffa. Trevlig
snubbe som saknade Lundell, snus och pepparkakor. Han kom egentligen från
Valparaiso, men hade nu när han flyttat tillbaka till Chile bosatt sig i
Viña del Mar. Han tipsade oss om en bra fiskrestaurang som heter
Basko Delicias del Mar där vi åt fisk och skaldjur med en William Cole
Chardonnay från producenten
William Cole i närliggande Casablanca Valley.
Andra bra hotell i Viña
del Mar är
Hotel O´Higgins efter Chiles nationalhjälte och Quinta Vergara som
ligger centralt, men ändå är billigt.
Från Viña del Mar tar
vi pendeltåget till Valparaiso, det tar ca 20 minuter, och vi går av vid
ändhållplatsen Estacion Puerto. Valparaiso är Chiles näst största stad. Här
finns den viktigaste hamnen och Valparaisos är en fantastiskt vacker och
pittoresk stad med sina färgglada hus. Det sägs att många av dom färgglada
fasaderna tillkommit på senare år sedan stadens borgmästare erbjudit alla
fastighetsägare som målade om sina hus gratis färg mot att fastighetsägarna
betalade och lät arbetslösa utföra arbetet.
Staden är, precis som
San Francisco, byggd på kullar. Varje kulle är en egen stadsdel och vill man
inte promenera upp för de branta gatorna från hamnen, så kan man ta en
Ascensor, en gammal trähiss som dras på en brant räls upp till toppen. Vi
börjar med att ta Ascensor El Paral upp till Cerro Conception. Klockan är 11
och det är fortfarande lite mulet, så vi hittar en helt nyöppnad liten krog
vid ett av de bästa fotoställena, på en trång liten gågata som heter Dimalow,
strax innan Ascensor Reina Victoria. Krogen är inhyst i bottenvåningen i ett
gammalt, mycket vackert, Victorianskt hus som uppfördes av engelsmännen för
ca 100 år sedan. Paulo som äger krogen var egentligen i reklambranschen, men
hade tröttnat och äntligen lyckats göra verklighet av en gammal dröm att
öppna krog. Hans mamma var kökschef. Från vissa fönster har man utsikt över
hamnen och han planerade för en liten uteservering till nästa år. Vi blev
kvar där i 4 timmar och när vi kom ut igen var det solsken från en klarblå
himmel. På Cerro Conception ligger också en av Valparaisos med kända
fiskrestauranger, Café Turri, med sin fantastiska utsikt från terrassen.
Vi tog Ascensor Reina
Victoria ner och gick vidare till Plaza Victoria. Därifrån tog vi Ascensor
Espíritu Santo upp till Cerro Bellavista och ytterligare en helt ny
restaurang, Valle de Quintil, som ligger precis till vänster om hissen. Vi
gick in satte oss och pratade svenska. Då kom ägaren, Osvaldo Pizarro López,
fram och berättade på svenska att han under många år arbetat som servitör på
Trattoria Romana i Gamla Stan i Stockholm. Alltså hade vi kanske träffat
honom i Sverige. Han hade köpt huset som restaurangen ligger i som en
investering redan 1989 och haft en idé om att bygga om husets undervåning
till restaurang och rummen på övervåningen till hotell. Han hade
förverkligat sina planer under de senaste 2 åren och öppnat restaurangen på
nyårsafton. Osvaldo har hållit fast vid Trattoria Romanas recept, så här är
det mycket pasta och till det dricker vi en Pinot Noir. Förmodligen har
Osvaldos restaurang den bästa restaurangutsikten i hela Valparaiso! Han
planerade också för att bygga en uteservering på branten av berget. När vi
går runt i Cerro Bellavista ser vi att det pågår flera nya mindre
restaurang- och hotellprojekt, så det är en populär stadsdel, men Osvaldo
berättar att det nu är byggstopp för nya etableringar.
På kvällen slinker vi
in på ett av Valparaisos bästa musikställen,
La Piedra Feliz, som ligger i ett stort magasin nere vid hamnen. Här har
man tre scener, en för jazz och stand-up comedy, en för tango och en scen
för salsa. Nere i källaren finns det en technoklubb. Vi beställde en
chilensk öl från
Kunstmann som bryggs av tyskkkolonin i det gamla fiskesamhället Valdivia
i södra Chile.
På vårt hotell, där det
också finns ett kasino, ligger restaurang La Barquera och restaurang Savinya
som anses vara en av Viñ del Mars bästa restauranger. Den har en fantastisk
utsikt över Stilla Havet och här byter man meny ofta. Vi äter en krabbsallad
med stora räkor och en väldigt god örtsås till förrätt och till varmrätt
äter vi en Sirloin steak. Till det dricker vi en Altaïr 2002 från
producenten
Altaïr som är ett fransk-chilenskt samarbete mellan Chateau Dassault i
St. Emilion och
Viña San Pedro, Chiles näst största producent. Vinet, Altaïr, är tänkt
att konkurrera med bland annat Almaviva som också är ett
fransk-chilenskt samarbete
mellan Baron Philippe de Rothschild och
Viña Concha y Toro.
Från Valparaiso och
Viña del Mar tar vi motorvägen mot Santiago. En alternativ väg är att köra
upp över vindistrikten i
Aconcagua Vallley som ligger ca 100 km norr om Valparaiso. Mellan
Valparaíso och Errázuriz i Panquehue är det drygt nio mil och det tar ca en
och en halv timme om man åker kustvägen över Concón. Här ligger bland annat
producenterna
Viña Errázuriz, vars Don Maximiano Founder´s Reserve är ett av Chiles
bästa Cabernet Sauvignon viner, och strax intill ligger
Viña Von Siebenthal som grundades av den
schweiziske advokaten
Mauro von Siebenthal 1998.
På andra sidan floden i
Los Andes ligger
Viña San Esteban. Det stora företaget Córpora Vineyards invigde för
något år sedan en bodega i Aconcagua Valley för sitt nya företag
Viña Agustinos.
Upp
Santiago
Men vi tar
alltså motorvägen mot Santiago. Det ligger flera vingårdar läns motorvägen
och strax innan Zapata tunneln ligger den stora vingården
Viña Veramonte precis intill motorvägen. Byggnaden som är
i kalifornisk stil är ritad av den chilenske arkitekten
Jorge Swinburn och Veramonte ingår numera i en av världens största
vinkoncerner, Constellation Brands. Vi har planerat att försöka hinna med
Viña Almaviva,
Concha y Toro och
Santa Rita också, som alla ligger strax söder om Santiago, men det visar
sig vara för optimistiskt, då vägkartorna åter spelar oss ett spratt. På
Almaviva hade vi bokat tid och dom kunde inte ta emot oss vid något annat
tillfälle, så det fick vi ställa in. Concha y Toro lyckades vi till slut
hitta till, men då hade dom stängt för ”siesta” och skulle öppna igen om tre
timmar, så vi åkte vidare mot Santa Rita där vi bokat en sen lunch på
vingårdens restaurang,
Doña Paula. Och nu lyckades vi komma fram i tid. Eftersom vi började vår
resa i Buenos Aires med en fantastisk köttbit och ett fantastiskt Malbec
vin, Doña Paula
Selección de Bodega Malbec 2002, från producenten
Viña Doña Paula som ägs av just Santa Rita, slöt vi nu cirkeln och åt en
Tournedos och en Bife de Lomo med en Doña Paula Selección de Bodega Malbec
2002 – fantastisk kombination!
Santa Rita grundades år
1880 av den inflytelserike politikern och finansmannen Domingo Fernández
Concha. Han åkte personligen till Frankrike för att köpa ädla druvplantor
och utrustning för att göra Chiles bästa vin med hjälp av franska oenologer.
Det kom att bli en mönsteranläggning med en huvudbyggnad i kolonial stil, en
park på 35 hektar och en egen kyrka. Numera finns det också ett hotell,
Casa Real, i den gamla huvudbyggnaden. Don Ricardo Claro, ägaren av
Santa Rita, har nyligen färdigställt ett fantastiskt museum som ligger
precis intill vingården, Museo Andino (the Museum of the Andes). Utseendet
på museibyggnadens väggar, som påminner om byggnaderna i Macchu Picchu,
visar på den inflytelse som Inka indianerna hade innan spanjorerna kom till
Chile. En skulptur vid ingången visar hur en Mapuche hammare såg ut. Inne i
museet visas massor med olika föremål från norra Chile och Påskön till
Mapuches i södra Chile, däribland en mängd guldföremål, och det finns
förklaringar på både spanska och engelska – mycket intressant!
Från Santa Rita tar vi oss
till vårt hotell,
Hotel Plaza San Francisco, som ligger centralt i Santiago alldeles intill
Moneda palatset där militärkuppen ägde rum den 11 september 1973. Santiago
ligger i en gryta omringat av Andernas snöklädda toppar. Vi tog en lång
promenad runt stadsdelarna Recoleta, Providencia och Las Condes. I Las
Condes ligger Sydamerikas bästa vinbutik
El Mundo del Vino och man har ett par filialer runt Santiago. Men,
vinerna är betydligt dyrare än i Sverige. Å andra sidan finns det många
mycket bra viner i butiken som vi inte får till Sverige. El Mundo del Vino
kan skicka viner till Sverige, men som vanligt finns det vissa
restriktioner, men det går. En annan mycket bra vinbutik är
La Vinoteca som även finns på flygplatsen och man skickar också vin över
hela världen. Därefter kommer en liten och välskött butik,
The Wine House, men deras urval är väsentligt mer begränsat. Det finns
också ett par nätbutiker i Chile som har relativt stor försäljning,
åtminstone inom landet. Mest ambitiösa är
Chilevinos, men också
Tororojo har ett stort sortiment. Båda marknadsför det inhemska
sortimentet i Chile och det kan vara svårt att få tag på exportversionerna,
som ofta är ett snäpp bättre.
På hotel Plaza San
Francisco finns restaurant Bristol, ansedd som en av Santiagos bästa
restauranger. Kökschefen, Guillermo Rodriguez, har här utvecklat det
traditionella chilenska köket och restaurangen har fått många utmärkelser.
Vi börjar med en köttig King Crab från Magellan Straight i Patagonien med
cous cous och en sås på laxkaviar och fortsätter med räkor från Limari River
med rökt lax i en avokado och vit chilikompott. Till huvudrätt tar vi en
King Clip filé med skaldjurssmör och en chilensk majssufflé. Vinerna vi
provar till är Santa Isabel Chardonnay från producenten
Viña Casablanca och en Pinot Noir från
Viña Garcés Silva (VGS).
Det man bör se i
Santiago på kort tid är centrum med Moneda palatset, Plaza de Armas och
katedralen, det kommersiella gågatuområdet och utsiktskullen Cerro San
Cristóbal. Vi åker
linbanan upp till San Cristóbal. Utsikten över Santiago och de snöklädda
bergstopparna är suverän och man ser verkligen hur stor staden Santiago är.
Linbanan går över den stora gröna jätteparken, Parque Metropolitano. I
parken ligger en restaurang som heter
Enoteca Camino Real med en fantastisk utsikt över Santiago och en mycket
bra vinlista. Det finns många bra restauranger i Santiago och en riktigt bra
restaurangsajt är
www.restaurantes.emol.com. Några restauranger som kan rekommenderas är
Europeo, restaurang Agua på Nueva Costanera 3467, Astrid y Gaston på
Antonio Bellet 201. Mycket bra fiskrestauranger är också Puerto Fuy och
Aquí Está Coco som är mer traditionell. En bra peruansk restaurang är El
Otro Sitio på A López de Bello 53. Restaurang Happening på Augusto Leguía
Norte 42 är bra på kött, liksom
Cuerovaca.
Från toppen av Cerro
San Cristóbal tar vi en Ascensor ner till Plaza Caupolician. Nu är vi nere i
de bohemiska konstnärskvarteren och här finns det många restauranger, pubar
och jazzställen samt flera butiker som säljer den blåa stenen
Lapis lazuli som endast
finns i Chile, Sibirien, Kina och de dyraste kommer från Afghanistan. En bra
souvenir att ta med sig hem.
Efter några dagar på Hotel
Plaza San Francisco byter vi stadsdel och flyttar till Las Condes. Det har
blivit långfredag och nästan allt i Santiago är stängt. Känns ofattbart att
staden är så tyst. Vi har blivit rekommenderade att gå till Santiagos bästa
vinbar, Wine 365, som serverar ett 30-tal viner på glas, men som har minst
365 olika viner på flaska. Vinbaren ligger i hotellet
Ritz-Carlton. Ansvarig för vinbaren sedan 2005 är Chiles mest kände
sommelier, Pasqual Ibáñez. Han leder också Chiles kanske mest kända vinklubb
La Cav.
Hotellet har två
restauranger, Adra, och Wine 365, men använder samma kök. Vi äter middag på
Wine 365 och tar grillade räkor. Till det dricker vi Viu Manent Chardonnay
Reserva 2003 som kommer från producenten
Viu Manent. Vi provar också en Cabernet
Sauvignon från
Viña Quebrada de Macul samt
Viña Montes
omtalade Purple Angel 2003 som är en blandning av 92% Carmenère och 8% Petit
Verdot. När vi sitter och väntar på varmrätten kommer chefskocken Mauricio
Guerrero ut och börjar prata svenska med oss. Det visar sig att han är född
i Stockholm och bästa kompis med några av våra bästa kockar hemma i Sverige,
bland annat Melker Andersson. De senaste åren har Mauricio arbetat på olika
restauranger runt om i världen. Han blev nyligen nominerad till tävlingen
”Chiles bästa kock” och restaurang Adra på hotellet har på senare tid fått
flera utmärkelser och visst är det gott! När vi lämnar restaurangen springer
vi på Jorge
Matetic Hartard, ägaren till Matetic, där vi bodde för ett par veckor sedan
– världen är bra liten!
Nu återstår bara
hemresan som går via Madrid till Sverige.
Inledning - Sydamerika på egen hand
Argentina
Uruguay
Chile
Alternativ resväg
Påskön
Upp
© Copyright 2007
Mårtsbo Konsult & VinNytt AB
|
