VinNytt.se

VinNytt.se

VinNytts förslag på vinresa till Kanada och USA på egen hand
KANADA
VinNytt har besökt närmare 20 vingårdar i den vackra dalgången Okanagan Valley som ligger ca 4 timmar med bil öster om Vancouver i staten British Columbia. Då det inte är så många av vinerna som hittar till Sverige, så finns det ett par utmärkta böcker om vinerna från British Columbia. De två bästa tycker vi är John Schreiners British Columbia Wine Country som beskriver respektive vingård ingående och har många vackra bilder och kartor samt Tony Asplers bok The Wine Atlas of Canada. 

Men, vi börjar vår resa i Vancouver och vi tar in på Pan Pacific Hotel som ligger nere i hamnen nära centrum och den stora parken Stanley Park.

Från hotellet är det lätt att ta sig till linbanan som för en upp till toppen av Grouse Mountain varifrån man har en fantastisk utsikt över hela Vancouver. Vi äter lunch i solen på Altitudes Bistro, topprestaurangens uteservering och provar vårt första lokala vin, en JT Meritage som är en frisk sauvignon blanc/semillon från Jackson-Triggs Vintners.

Grouse Mountain ligger ca 30 minuter från centrum och hit åker de som vill åka skidor på hemmaplan och här finns ett utbyggt liftsystem. Men, den som vill ha riktigt bra skidåkning kör någon timme till upp till världsberömda Whistler Mountain. När vi åker tillbaka från Grouse Mountain tar vi vägen via Lonsdale Quay som räknas till North Vancouver och är ett litet köpcentrum med flera olika affärer samt uteserveringar med vacker utsikt över vattnet och Vancouver. Vi sätter oss på Tantra Lounge & Grill och sen tar vi färjan över sundet till vårt hotell.

Vancouver är en riktigt vacker stad omgiven av vatten och man får en klart europeisk känsla och det är lätt att känna sig hemma. Staden ”inom tullarna” är inte större än att man kan promenera runt staden längs stränderna. Man har byggt mycket nytt under de senaste åren, men samtidigt har man tagit tillvara och sparat många grönområden varav Stanley Park är det största. Det finns också ett par stränder inne i själva staden där man kan bada, English Bay Beach och Sunset Beach. Även om det är riktigt vackert väder och ovanligt varmt för årstiden när vi är på plats i slutet av september, så är det för kallt för ett dopp.

Precis som i många andra storstäder har man rustat upp ett tidigare lagerområde, Yaletown, och här ligger nu restaurangerna på rad främst längs gatan Hamilton Street. Vi äter middag på Blue Water Café + Raw Bar som vunnit pris både som ”Best Seafood” och ”Årets Kock” under de senaste åren och som även har en fantastisk vinlista med många internationella viner, men också ett stort urval av de bästa lokala vinerna både från Okanagan Valley och Vancouver Island som är ön som ligger någon timmes färjetur utanför Vancouver.

Vi besökte även en bra italiensk restaurang i Yaletown som heter, Amarcord och strax intill ligger Vancouvers bästa ostronbar Rodney’s Oysters.

Ett ställe som inte är av riktigt samma klass som Blue Water Café + Raw Bar är The Boathouse, men läget är oslagbart på Beach Avenue. Man har både en pub utomhus och en pub inomhus samt en restaurang på övervåningen och från alla delarna ser man solnedgången. I restaurangdelen är det mycket fisk och skaldjur på menyn och man har flera lokala viner på vinlistan.

Om man fortsätter Beach Avenue bort till Granville Bridge kommer man till Granville Island där ett av stadens ölbryggerier, Granville Island Brewing, håller till. På Granville Street inte så långt från bron ligger Vancouvers äldsta bluesklubb, The Yale och här har många av världens bästa bluesartister spelat genom åren. När vi är där så har man en jamsession och soloartister och band går upp och kör tre låtar var under 4 timmar.

Inte så långt från The Yale ligger Vancouvers största och bästa vinbutik, Marquis Wine Cellars, på Davie Street. Här finns ett stort urval av både de bästa internationella vinerna och många av de bästa lokala. Kanada har liksom Sverige ett monopol på försäljningen av alkohol med speciella ”Systembolagsbutiker”, men det finns alltså trots monopolet ändå några specialiserade vinbutiker runt om i British Columbia varav några fick sina licenser att sälja vin för många år sedan. Dessa butiker erbjuder även provningar direkt i butiken. Idag ges inga nya licenser till nyetableringar och de butiker som finns idag är via licenserna kontrollerade av staten och de flesta säljer i första hand de lokala vinerna.

 Marquis Wine Cellars är den äldsta butiken, den startades på 1980-talet och den intresserade butiksägaren gör denna vinbutik till en fantastisk upplevelse nästan i klass med våra Vinkällarbutiker i Sverige. Några andra bra vinbutiker är Sutton Place Wine Merchant på Burrard Street och Taylorwood Wines som ligger bland restaurangerna i Yaletown.

Några hundra meter ner längs gatan från Marquis Wine Cellars ligger en av monopolets butiker, så vi får möjlighet att göra en jämförelse. Om man jämför med våra Systembolagsbutiker så ligger butiken i en riktigt sjabbig lokal och butiken är främst inriktad på starksprit lågprisviner. Man ger precis som Systembolaget ut en kundtidning.

 Mycket av shoppingen i Vancouver sker i alla affärer längs Robson Street. Går man Robson österut, så kommer man till slut nästan ända fram till GM Place Stadium där flera av våra svenska hockeyspelare med lagkapten Mats Näslund i spetsen spelat de senaste åren, även om Näslund nu bytt klubb inför denna säsong. Vi tar en öl i hockeypuben DIX Brewery som ligger strax intill arenan. Här brygger man sin egen öl, Red Truck Beer och som svensk besökare är man populär.

 Vancouver har också sitt eget Gamla Stan, Gastown som ligger på gångavstånd från hotellet. Här ligger en av världens främsta musikstudios, Warehouse Studios, med producenten Bob Rock i spetsen. Här har både AC/DC, Metallica, The Cult och många, många till spelat in skivor.

 Efter några dagar i Vancouver kör vi mot Kelowna, den största staden i Okanagan Valley. Vi tar Highway 1 ut från Vancouver och när vi kommer till staden Hope, så väljer vi istället för att fortsätta på motorvägen att ta väg 3 som slingrar sig mellan berg och dalar bort till Okanagan Valley.

 En bra karta över vindalen och vingårdarnas läge hittar man här.

 Vi anländer lagom till öppningen av Okanagan Wine Festival som är en vinfestival man brukar hålla fyra gånger per år, men med lite olika längd. När vi kommer är det skördetid och fullt med aktiviteter och kombinationer av mat och vin överallt och höstfestivalen pågår under 10 dagar.

Odlingen av vin i Okanagan Valley bestod fram till för ca 15-20 år sedan av amerikanska druvor, Vitis labrusca, mycket för att dessa druvor klarade av det ibland extremt kalla klimatet som vissa vintrar kan uppträda i dalgången. Men, i och med att Kanada ingick ett avtal om ”Free Trade” med USA, så ryckte man upp de gamla stockarna och nyplanterade med europeiska druvor, främst Pinot Noir, Merlot, Syrah, Chardonnay, Pinot Gris och Sauvignon Blanc. Då man fortfarande experimenterar mycket med vilka druvor som är lämpliga i dalen, så odlas i princip alla druvor. På en vingård, Lake Breeze, hittade vi ett Pinotage vin och vi hittade även viner på Nebbiolo, Sangiovese, Tempranillo respektive Chenin Blanc i många vingårdar.

Att man hittar så många olika druvor i en så liten vindal beror också på att det är en stor blandning av nationaliteter bland vinmakarna, Australien, Frankrike, Italien, Nya Zealand, Sydafrika och Tyskland. Att Okanagan börjar bli intressant visar också det faktum att när en av de bästa vingårdarna Cedar Creek Winery sökte en ny vinmakare så sökte den assisterande vinmakaren på Chateau Lafite-Rotschild jobbet, men fick det inte då man valde en lokal kanadensisk vinmakare.

Med nya odlingsmetoder och fläktar har man nu också lärt sig att hantera de kalla vintrarna. Fast det är också så att det inte har varit någon riktigt extremt kall vinter de senaste 15 åren, så flera producenter uppger att man fortfarande väntar på att få se vad som verkligen händer om så blir fallet.

Intresset för vinerna från Okanagan Valley ökar för varje år och många vingårdar har etablerats under de senaste 10 åren och nu börjar det bli brist på mark. Det finns också krafter som inte vill se fler fruktodlingar, vilket tidigare var den primära odlingen i dalen, uppryckta och ersatta med vindruvor.

Okanagan Valley är uppdelat i flera olika distrikt, alla med olika klimat. Det mest kända distriktet är det på västsidan av Okanagan Lake vid Kelowna där vingårdarna Mission Hill Estate och Quails Gate Estate ligger. Det var också här som de första odlingarna etablerades.

Det finns några få vingårdar i distrikten norr om Kelowna till exempel i distriktet Salmon Arm, men här har man problem med kylan.

Det är dock söderut i dalen som de nya vingårdarna etableras, i distrikten Peachland och Summerland på västsidan av Okanagan Lake. På östsidan av sjön mittemot Peachland och Summerland ligger distriktet Naramata Bench med ett 15-tal vingårdar som av många anses vara det distrikt som just nu gör de mest spännande vinerna.

Vid Naramata Bench ligger staden Penticton som skiljer Okanagan Lake från Skaha Lake. Söder om Skaha Lake ligger den lilla staden Oliver som är självutnämnd vinhuvudstad i British Columbia.

Fortsätter man vidare söderut mot staden Osoyoos, så övergår naturen till att bli klassad som öken. En öken som sträcker sig enda ner Kalifornien. Det är också runt Osoyoos som de mest intressanta nyetableringarna sker nu.

Vi börjar dock vårt utforskande av vindalen i Kelowna och tar in på Delta Grand Okanagan Resort som ligger vid stranden av Okanagan Lake i Kelowna. Några hundra meter från hotellet ligger de två bästa restaurangerna i Okanagan Valley, franskinspirerade Bouchon och Waterfront Wine Bar. Vi äter middag på Waterfront Wine Bar och dricker en Pinot Noir från Cedar Creek Winery som senare visade sig vara det näst bästa Pinot Noir vinet som vi provade i Okanagan Valley.

I Kelowna hittar vi två vinbutiker, dels Discover Wines och så WQA Wine Shop & Museum. Båda har ett bra sortiment av vad Okanagan Valley har att erbjuda och man erbjuder också provning.

Eftersom det är vinfestival så erbjuds många möjligheter till provningar och vi väljer en ”Winemakers Dinner” på Quails Gate Estate. Vi är ca 100 personer som bjuds på en trerättersmiddag med viner från Quails Gate. Vi hamnar vid samma bord som vinmakaren Grant Stanley. Det visade sig att hans sista år som vinmakare på en av Nya Zeelands bästa vingårdar, Ata Rangi i Martinborough på Nordön, var 2003 samtidigt som vi på VinNytt var där och provade viner. Han hade då varit 10 år på Ata Rangi och fick ett erbjudande från Quails Gate att arbeta med dom. Eftersom han är kanadensare kunde han inte tacka nej. Den Pinot Noir Reserve som vi provar tycker vi så här efteråt är den bästa Pinot Noir vi provade av de kanadensiska vinerna.

Grant berättade att man inte hade några problem med att hitta folk som ville hjälpa till att plocka i skördetid. Kanadensiska pensionärer stod på kö för att få vara med och plocka, så man hade aldrig problem med att hitta plockare.

Det är inte många av vinerna från British Columbia som kommer till Sverige, då de flesta producenter är förhållandevis småskaliga. De viner som tidigare hittat till Sverige är viner från en av de största producenterna, Mission Hill Estate.

Vingården ligger i stort sett granne med Quails Gate Estate och ligger mycket vackert med utsikt över den norra delen av den långsmala Okanagan Lake, men man hämtar liksom många andra vingårdar de flesta av sina druvor från egna vingårdar i den södra delen av dalen runt Naramata och Osoyoos.

Byggnaderna på Mission Hill ligger inte långt efter de största och mest exklusiva vingårdarna i Napa Valley, så någon brist på pengar verkar inte finnas här. Liksom på Quails Gate finns här en av vindalens bästa restauranger. På Mission Hill serveras dock bara lunch.

Vi åker vidare söderut mot Naramata och på vägen besöker vi vingården Dirty Laundry och vingården Thornhaven som är byggd i mexikansk stil. Båda ligger högt upp på kullarna och på Thornhaven finns en liten restaurang med vacker utsikt över Okanagan Lake.

Vägen från Penticton till Naramata är vacker och kantad av små vingårdar och vingårdarna här ligger alla väldigt vackert med utsikt över Okanagan Lake. Vi besöker Township 7, La Frenz, D’Angelo Vineyards, Laughing Stock och Poplar Grove. På Poplar Grove producerar man även ostar och man har för närvarande en dansk ostmakerska. Det finns även svenska intressen i denna lilla vindal. Svensken Torsten Allander har en högt belägen vingård och hans mål är på sikt framställa några av världens bästa Pinot Noir viner. Ännu så länge säljer man sina druvor till andra producenter, främst till Lake Breeze som har en sydafrikansk vinmakare. Här har man även fått hjälp med att framställa det egna Pinot Noir vinet Foxtrot som har fått mycket bra recensioner. Vi provar även fruktviner på Elephant Island Orchard Wines, vilket är en lite annorlunda upplevelse, men inte riktigt i vår smak.

I den lilla staden Naramata tar vi in på det gamla hotellet Naramata Heritage Inn där vi på kvällen avnjuter en ”Winemakers Dinner” med det lilla garage- och kultvineriet Kettle Valley Winery som överlag gör mycket välstrukturerade viner. Middagen bjuder också på några riktigt bra kombinationer.

Innan middagen kör vi ner till Kettle Valley Winery som faktiskt ligger i garaget till en villa vid Okanagan Lakes östra strand. I garaget kan man prova några av de viner som man framställer. Kettle Valley Winery är en av de äldsta vingårdarna i Naramata och man har funnits i drygt 20 år. Ägarna är liksom förvånansvärt många vinmakare i Okanagan Valley självlärda. Vingårdarna är små och ägarna har haft ett genuint intresse av att lära sig vinmakandet och vissa har lyckats väldigt bra. Men, det finns naturligtvis även riktigt etablerade vinmakare från Australien (Rosemount), Frankrike, Nya Zeeland, Kanada, Sydafrika och Tyskland i dalen.

En bit uppför backen vid Kettle Valley Winery ligger Therapy Vineyards & Guesthouse. Att se solen gå ner från någon av de högst belägna vingårdarna på Naramata Bench sidan av Okanagan Lake är en fantastiskt vacker upplevelse.

Vi fortsätter vår färd söderut mot Osoyoos via staden Oliver och vindistriktet Okanagan Falls. Här har några av de största vinproducenterna sina anläggningar som till exempel Jackson-Triggs Vintners. Vi tar av från huvudvägen för att komma till en av de bättre vingårdarna Blue Mountain som ligger mycket idylliskt en bit upp i bergen med utsikt mot Vaseaux Lake. Här satsar man biodynamiskt.

Vi stannar till vid den producent som, enligt vad vi hört i Kelowna, är den vingård som är mest framgångsrik rent kommersiellt nämligen Burrowing Owl. Vi kommer vid lunchtid och här är det proppfullt i både provningsrummet och restaurangen. Det är bara en kvart till gränsen mellan Kanada och USA, så det är många turister från främst Seattle som ligger drygt 5 timmars körning från gränsen.

De flesta bor liksom vi i staden Osoyoos som ligger vid en liten sjö precis vid gränsen. Vi tar in på det nybyggda Walnut Beach Resort. I Osoyoos ligger också NK Mip Cellars, vingården som ligger på indiansk mark och drivs av personer med rötter hos ursprungsbefolkningen. NK Mip gör riktigt bra viner och man satsar även på vingårdsboende då man bygger flera andelslägenheter på området. Det finns även en restaurang och ett bra kulturcenter där man kan följa ursprungsbefolkningens utveckling och vad som har hänt fram tills idag. Eftersom det är ökenlandskap här så finns det skyltar med varning för skallerormar uppsatta lite varstans.

USA
Nästa dag kör vi över gränsen mot USA och fortsätter direkt ner till Seattle.

I Seattle regnar det som alltid. Vi tar in på Inn At The Market som ligger vid saluhallarna och stånden nere i hamnen. Naturligtvis så kollar vi in den berömda ”fiskaffären” där man kastar stora fiskar till varandra inför publikens jubel. I saluhallarna ligger De Laurenti Food & Wine som en trappa upp har en riktigt bra vinbutik. Här hittar vi många av de bästa vinerna från Washington och Oregon samt internationella toppviner. Den bästa vinbutiken i Seattle är dock Pike & Western Wine Shop som ligger i närheten av saluhallarna. Butiken har ett fantastiskt sortiment och mycket kunnig och intresserad personal.

Vi besöker Purple Café & Wine Bar som är en av Seattles bästa vinbarer. Det är stort och mycket högt i tak och personalen får klättra ordentligt för att få tag på vissa av de eftertraktade flaskorna. Inte så långt från Purple Café & Wine Bar ligger The Capital Grille som har fått många utmärkelser för sin mat och för sin vinkällare som består av över 5000 flaskor. Vi äter en färsk Alaskan King Crab som är bland det absolut godaste seafood vi någonsin har ätit. Till krabban ar vi en Hess Collection Chardonnay och till restaurangens välhängda kött tar vi ett lokalt vin från Columbia Valley, 2003 Long Shadows Sequel Syrah, som har John Duval som vinmakare. John var tidigare på australiensiska Penfolds och har fått många utmärkelser för Penfolds iconvin Grange, men startade eget 2002 och det här är det första vinet på Syrah som han producerat i USA.

Vi checkar ut och kör Highway 5 mot den lilla staden Dundee i vindalen Willamette Valley som ligger ca 3,5 timmar söder om Seattle. Strax efter Portland tar man av på Highway 99W för att komma ut bland vingårdarna. Det finns inte så många boenden ute i vindistrikten, så många väljer att bo i Portland som ligger ca 45 minuter norr om Willamette Valley. Det finns numera 7 AVAs, American Viticultural Area identification, i Willamette Valley.

Väl framme i Dundee så stannar vi till vid Dundee Bistro. Här finns både en utmärkt restaurang och en välsorterad vinbutik, Ponzi Wine Bar med enbart lokala viner. Vi äter lunch och provar en Ponzi Chardonnay samt en Ponzi Pinot Gris. Annars är ju Willamette Valley och Oregon mest känt för sina Pinot Noir viner och de omnämns numera som de, jämte vinerna från Bourgogne och Central Otago på Nya Zeeland, bästa Pinot Noir vinerna i världen. Tyvärr så är producenterna väldigt små och det mesta säljs lokalt, men numera har några viner hittat till Sverige.

En sådan vingård är Bergströms Winery. När vi besöker gården är grundaren, den supertrevlige John Bergström, själv där. Jag tycker att han pratar söderslang, men det visar sig att han utvandrade från Hälsingland på 1950-talet. Hans pappa är dock vid liv i Sverige, så de pratar ofta svenska i telefon med varandra. John blev en framgångsrik läkare, men valde sen att satsa på vinet och Bergströms är nu ett av de absolut bästa vinhusen i Willamette Valley. Deras Pinot Noir, Chardonnay och Riesling är av toppkvalité och finns nu i Sverige.

Vi bor hos Brad och Dave på Dundee Manor och det ligger inte så långt från Bergströms. Brad och Dave känner alla vinmakare i området och kan ordna besök hos respektive vinmakare om man inte vill arrangera detta själv. För den som bara vill prova vin, så har de flesta vingårdar i dalen öppet för besökare varje dag, så det behövs inga bokningar före ett besök.

Förutom Bergströms så besöker vi det lilla Lange Estate Winery, den stora Napa liknande vingården Domaine Serene som ligger högt och vackert, Torii Mor Winery som har en japansk inspirerad trädgård, Elk Cove Vineyards, Penner-Ash Wine Cellars som förutom mycket bra viner även ligger väldigt sceniskt samt Domaine Drouhin som mycket riktigt är en del av franska Drouhin. Vingården i Oregon grundades 1988 och Véronique Drouhin är nu fjärde generationens vinmakare inom familjen och hon använder sig av traditionell teknik vid vinframställningen. 

Det finns ett par riktigt bra vinbutiker i dalen som för viner som är mycket svåra att få tag på och förutom vinbutiken på Ponzi Wine Bar, så är The Tasting Room in Carlton en sådan butik. Här kan man t ex hitta viner från Shea Vineards som är samma vingårdar som Manfred Krankl på kultvineriet Sine Qua Non i Ventura i Kalifornien använde till sina Pinot Noir viner. Sine Qua Non slutade dock att ta druvor här efter 2003, då det var problem med frakten av druvor från Oregon till vineriet i Kalifornien. Två andar mycket bra vinbutiker är Vinopolis i Portland samt Avalon Wine i Corvallis.

Fyra restauranger i vindistrikten som definitivt är värda ett besök både för sin mat och för sina vinlistor är Dundee Bistro, The Painted Lady, Tina’s samt Joel Palmer House. The Painted Lady är finrestaurangen med 5-rättersmiddag och vinpaket. Joel Palmer House har förutom sin vanliga meny specialiserat sig på rätter som innehåller vilda champinjoner som man plockar själva i omgivningarna.

Om man är vinintresserad och som vi kör vidare på Highway 5 ner mot vingårdarna i Kalifornien, så måste man efter staden Medford göra en avstickare till en från utsidan anspråkslös ”restaurang” som heter Sammy’s Bistro och ligger i en liten ort som heter Talent.

Man har byggt ut ”restaurangen” något nu, men tidigare var detta en ställe som bestod av sex bord (det finns några till nu) och detta räknas som ett av de ställen som har västkustens bästa vinlistor. I det lilla köket jobbar Charlene Rollins och hennes man Vernon har hand om de 3000 vinerna som beställs ur en 140 sidor tjock vinbibel som i huvudsak består av de bästa franska vinerna mycket lågt prissatta jämfört med andra ställen. Inte undra på att vinkännare från hela USA kommer och besöker den lilla ”restaurangen”. Det finns en intressant historia om Charlenes och Vernons levnadsöde som man kan läsa här.

Vi ger oss ut på Highway 5 igen och fortsätter via det vackra Grants Pass över gränspassagen in i Kalifornien. Vi är på väg till den lilla vindalen Anderson Valley och fortsätter ner till Williams där vi svänger av på väg 20 och kör på slingrande bergsvägar mot Clear Lake som är Kaliforniens största sötvattens sjö. Vi kör längs med hela Clear Lake och fortsätter väg 20 enda bort till den möter väg 555. Från den tar vi sedan av till väg 253 som på en slingrig, smal väg tar oss först upp genom bergen och sedan ner till den lilla staden Boonville som är en bra utgångspunkt för vingårdsbesöken i Anderson Valley. Vi tar in på Boonville Hotel som ligger mitt på den lilla bygatan. Inte mycket har ändrat sig sedan vi var i Anderson Valley för några år sedan, men det är lite extra kul att bo på Boonville Hotel efter att ha träffat Vernon på Sammy’s Bistro och lärt känna hans historia.

Boonville är litet och på byns pub repar den lokala orkestern som bland annat innehåller några vinmakare. Vi kör genom dalen ut till den pittoreska kuststaden Mendocino. Här brukar det vara dis och regn rätt ofta, men vi har tur och vädret är strålande. Tyvärr så har några ”Tasting Rooms” stängt sen sist, men The Wine Shop på Main St ligger kvar och den är riktigt bra.

Vi kör tillbaka mot Boonville. Den smala vägen kantas av höga Redwood träd vars rötter på vissa ställen tränger upp genom asfalten. Helt plötsligt står all trafik helt still inne i dalen och vi som har bråttom till en provning på vingården Goldeneye. Det visar sig att ett stor Redwood träd har fallit över vägen. Vi fick vänta tills trädet var uppsågat, sedan bar det av mot Goldeneye. Vi provar deras båda Pinot Noir viner från den varmaste vingården Confluence Vineyard samt den nya Gowan Creek Vineyard. Sen sätter vi oss i trädgården och njuter av vyn.

Vi besöker även Handley Cellars, champagnehuset Roederer Estate, Husch Vineyards, Zina Hyde Cunningham Winery och Toulouse Vineyards. Ägare och vinmakare på Toulouse är Vern Boltz. Vern var tidigare brandman i Oakland, men köpte marken i Anderson Valley för ca 10 år sedan och beslöt sig för att bli vinbonde. Han satsar på Pinot Noir, men gör även Gewurztraminer, Riesling, Pinot Gris och en Rosé. Vern har ett mycket litet och spartansk provningsrum och han berättade en rolig historia som hände året innan strax innan han släppte sin Pinot Noir. Tjejen som jobbar i provningsrummet hade haft en herre inne som hade varit helt lyrisk över vinet. De tänkte inte mer på det. Någon vecka senare ringde chefredaktören på Wine Spectator, Marvin R Shanken, från New York och beställde ett par lådor. Vern trodde först att det var ett skämt, men det visade sig att det var James Laube, Wine Spectators redaktör för Kalifornien, som varit där och som sen tipsat Marvin.

Från Anderson Valley tar det två timmar till staden Healdsburg och från Healdsburg är det ytterligare två timmar till San Francisco. Vi bor på Healdsburg Hotel. Healdsburg ligger mitt i Sonomas vindistrikt och är en bra utgångspunkt för vingårdsbesöken. En bra karta över vingårdarna är Russian River Wine Road. Sen vårt senaste besök 2005 har en av USA:s bästa krogar, 2-stjärniga Cyrus, öppnat här. Av de som arbetar på Cyrus har flera arbetat på 3-stjärniga French Laundry i Napa Valley tidigare, men tröttnat på att pendla till Napa.

Vi provar Cyrus 8-rätters meny med tillhörande matchande viner. Precis som på French Laundry, så erbjuder man en vanlig och en vegetarisk meny. Det finns även en 5-rätters meny. Allt är fantastiskt gott och vällagat och enbart kantarellrisotton med parmesanskum är värd besöket. Av vinerna fastnar vi för en 2004 Bressler Cabernet Sauvignon från Napa Valley samt en 1998 William Selyem Allen Vineyard Pinot Noir.

I Healdsburg är ett besök på Oakville Grocery obligatoriskt och här hittar man alltid godsaker i matväg och även en del bra viner. Den bästa vinbutikerna är annars The Wine Shop och den nyöppnade Thirty Four North Wine Merchant. En enklare restaurang som är bra är Willi’s Seafood & Raw Bar. I stort sett alla bra restauranger finns kvar sen vår förra resa, Dry Creek Kitchen som drivs av en av USA:s främsta kockar, Charlie Palmer, som äger flera restauranger i främst New York och Las Vegas. Dry Creek Kitchen har en suverän lokal vinlista, men du kan om du vill ta med ditt eget favoritvin och få det uppkorkat utan avgift. Andra bra restauranger som vi kan rekommendera är den italienska Cena Luna, Zin Restaurant & Wine Bar som har stadens största urval av Zinfandel viner samt den lokala favoriten Ravenous Café.

Vi kör via den vackra vägen över Alexander Valley till staden St Helena i Napa Valley. På vägen passerar vi Sterling Vineyards dit man åker linbana. Det här är förmodligen den vingård som är mest tillrättalagd för vinnovisen. Här visar man med pedagogiska filmer hur modern vinproduktion går till och man kan själv gå runt och titta på ståltankar och ekfat. Utsikten från gården är magnifik och man har sin vinprovning ute på den stora altanen. På vägen mot St Helena ligger även The Culinary Institute of Americas Wine Spectator Greystone Restaurant, en av USAs finaste kockskolor.

I St Helena bor vi på Inn At Southbridge för då är det inte långt till världens bästa hamburgerställe, Taylor’s Automatic Refresher – ett klassiskt amerikanskt hamburgerhak som funnits sedan 1949 och ser nästan likadant ut fortfarande. Man kan även beställa vin och öl till hamburgaren och milkshaken är gudomlig.

I närheten av vårt hotell finns två mycket bra vinbutiker, kanske Napa Valleys och hela Kaliforniens två bästa, dels St Helena Wine Center som ligger på gångavstånd och St Helena Wine Merchants. Mycket kunnig och hjälpsam personal på båda ställena och här kan man hitta viner som man inte ens trodde det gick att få tag på. 

Även Dean & Delucas stora delikatessbutik har ett bra vinsortiment liksom den stora varuhuskedjan Safeways butik i St Helena. I Oakville ligger Oakville Grocery, den första butiken som är ett fantastiskt ställe.

St Helena är slutpunkten för Napa Valley Wine Train som utgår från staden Napa och kör upp till St Helena parallellt med Highway 29. Det är ett vackert restaurerat gammalt Pullman tåg från 1915 med flera olika vagnar för luncher, middagar, vinprovningar och cocktails. Resan tar ca 3,5 timmar tur och retur.

Vi har med lite skicklighet, kontakter och en stor portion tur fått bord på den 3-stjärniga krogen French Laundry. 2005 lyckades vi inte, men den här gången var lyckan med oss. Väntetiden för att få bord här, vare sig det gäller lunch eller middag, är två månader och det går inte att bara gå in och fråga om det finns bord utan man måste ringa ett speciellt telefonnummer som går till en bokningscentral.

För att komma till French Laundry från hotellet i St Helena fortsätter vi Highway 29 som är huvudvägen genom Napa Valley till staden Yountville där French Laundry ligger. På vägen passerar vi mängder av vingårdar som till exempel Niebaum-Coppola som grundades av den finske sjökaptenen Gustave Ferdinand Nybom 1880. Han bytte sen namn till Gustave Niebaum1873. Strax intill ligger Robert Mondavi Winery och inte långt därifrån Opus One.

French Laundry ser inte mycket ut för världen från utsidan, men maten och dryckerna! Detta var den bästa vin- och matupplevelse vi har haft någonsin - vilka kombinationer! Dessutom höjde vattnet som vi serverades upplevelsen ytterligare – något vi aldrig upplevt tidigare. Vi frågade vad det var för vatten och det visade sig att reningen av vattnet var en svensk uppfinning som ägaren Tomas Keller tagit med sig från Sverige efter sitt gästspel på Fredsgatan 12 i Stockholm.

Vi åker vidare söderut till den lilla byn Los Olivos utanför Santa Barbara där mycket av filmen Sideways spelades in. Det tar ungefär 5 timmar at köra från St Helena till Los Olivos. Vi bor på byns enda hotell Fess Parker. Los Olivos är den av de små städerna som är den bästa utgångspunkten för vingårdsbesöken, då den ligger mest mitt i själva vindistrikten.

Los Olivos består i stort sett av en huvudgata, Grand Avenue som är full med ”Tasting Rooms”, så det är väldigt lätt att prova vin här. Sedan vi var här 2005 har det formligen exploderat med provningsställen. Det finns nu över 20 stycken i denna lilla by, både små vingårdar som har helt egna ”Tasting Rooms”, samt de som representerar flera vingårdar. Man är nu också lite orolig för att det har blivit överetablerat. Ett av de bättre provningsrummen är Wine Country.

Restaurangerna ligger kvar och de som kan rekommenderas är hotellet Fess Parkers restaurang, Los Olivos Café där några av scenerna i Sideways utspelades samt Mattei’s Tavern.

För att laga mat själv eller för att handla en picnic så måste man besöka den suveräna butiken Los Olivos Grocery. Hit åker även vinproducenterna själva för att hitta udda, lokala viner.

Om du vill ha tips om vingårdsbesök och fler boenden runt Los Olivos och Santa Ynez Valley läs då om vår förra resa här.

© Copyright 2009
Mårtsbo Konsult & VinNytt AB