VinNytts
förslag på vinresa till Kanada och USA på egen hand
KANADA
VinNytt har
besökt närmare 20 vingårdar i den vackra dalgången
Okanagan Valley som ligger ca 4 timmar med bil öster om
Vancouver i staten British Columbia. Då det inte är så många av vinerna
som hittar till Sverige, så finns det ett par utmärkta böcker om vinerna
från British Columbia. De två bästa tycker vi är John Schreiners
British Columbia Wine Country som beskriver respektive vingård ingående
och har många vackra bilder och kartor samt Tony Asplers bok
The Wine Atlas of Canada.
Men, vi börjar vår resa i
Vancouver och vi tar in på
Pan Pacific Hotel som ligger nere i hamnen nära centrum och den stora
parken
Stanley Park.
Från hotellet är det lätt att ta sig till linbanan som för en upp till
toppen av
Grouse Mountain varifrån man har en fantastisk utsikt över hela
Vancouver. Vi äter lunch i solen på
Altitudes Bistro, topprestaurangens uteservering och provar vårt första
lokala vin, en JT Meritage som är en frisk sauvignon blanc/semillon från
Jackson-Triggs Vintners.
Grouse Mountain ligger ca 30 minuter från centrum och hit åker de som vill
åka skidor på hemmaplan och här finns ett utbyggt liftsystem. Men, den som
vill ha riktigt bra skidåkning kör någon timme till upp till världsberömda
Whistler Mountain. När vi åker tillbaka från Grouse Mountain tar vi
vägen via
Lonsdale Quay som räknas till North Vancouver och är ett litet
köpcentrum med flera olika affärer samt uteserveringar med vacker utsikt
över vattnet och Vancouver. Vi sätter oss på
Tantra Lounge & Grill och sen tar vi
färjan över sundet till vårt hotell.
Vancouver är en riktigt vacker stad omgiven av vatten och man får en klart
europeisk känsla och det är lätt att känna sig hemma. Staden ”inom tullarna”
är inte större än att man kan promenera runt staden längs stränderna. Man
har byggt mycket nytt under de senaste åren, men samtidigt har man tagit
tillvara och sparat många grönområden varav
Stanley Park är det största. Det finns också ett par stränder inne i
själva staden där man kan bada, English Bay Beach och Sunset Beach. Även om
det är riktigt vackert väder och ovanligt varmt för årstiden när vi är på
plats i slutet av september, så är det för kallt för ett dopp.
Precis som i många andra storstäder har man rustat upp ett tidigare
lagerområde,
Yaletown, och här ligger nu restaurangerna på rad främst längs gatan
Hamilton Street. Vi äter middag på
Blue Water Café + Raw Bar som vunnit pris både som ”Best Seafood” och
”Årets Kock” under de senaste åren och som även har en fantastisk vinlista
med många internationella viner, men också ett stort urval av de bästa
lokala vinerna både från
Okanagan Valley och
Vancouver Island som är ön som ligger någon timmes färjetur utanför
Vancouver.
Vi
besökte även en bra italiensk restaurang i Yaletown som heter,
Amarcord och strax intill ligger Vancouvers bästa ostronbar
Rodney’s Oysters.
Ett ställe som inte är av riktigt samma klass som
Blue Water Café + Raw Bar är
The Boathouse, men läget är oslagbart på Beach Avenue. Man har både en
pub utomhus och en pub inomhus samt en restaurang på övervåningen och från
alla delarna ser man solnedgången. I restaurangdelen är det mycket fisk och
skaldjur på menyn och man har flera lokala viner på vinlistan.
Om
man fortsätter Beach Avenue bort till Granville Bridge kommer man till
Granville Island där ett av stadens ölbryggerier,
Granville Island Brewing, håller till. På Granville Street inte så långt
från bron ligger Vancouvers äldsta bluesklubb,
The Yale och här har många av världens bästa bluesartister spelat genom
åren. När vi är där så har man en jamsession och soloartister och band går
upp och kör tre låtar var under 4 timmar.
Inte så långt från
The Yale ligger Vancouvers största och bästa vinbutik,
Marquis Wine Cellars, på Davie Street. Här finns ett stort urval av både
de bästa internationella vinerna och många av de bästa lokala. Kanada har
liksom Sverige ett monopol på försäljningen av alkohol med speciella ”Systembolagsbutiker”,
men det finns alltså trots monopolet ändå några specialiserade vinbutiker
runt om i British Columbia varav några fick sina licenser att sälja vin för
många år sedan. Dessa butiker erbjuder även provningar direkt i butiken.
Idag ges inga nya licenser till nyetableringar och de butiker som finns idag
är via licenserna kontrollerade av staten och de flesta säljer i första hand
de lokala vinerna.
Marquis
Wine Cellars är den äldsta butiken, den startades på 1980-talet och den
intresserade butiksägaren gör denna vinbutik till en fantastisk upplevelse
nästan i klass med våra Vinkällarbutiker i Sverige. Några andra bra
vinbutiker är
Sutton Place Wine Merchant på Burrard Street och
Taylorwood Wines som ligger bland restaurangerna i
Yaletown.
Några hundra meter ner längs gatan från
Marquis Wine Cellars ligger en av monopolets butiker, så vi får
möjlighet att göra en jämförelse. Om man jämför med våra Systembolagsbutiker
så ligger butiken i en riktigt sjabbig lokal och butiken är främst inriktad
på starksprit lågprisviner. Man ger precis som Systembolaget ut en
kundtidning.
Mycket av shoppingen i Vancouver sker i alla affärer längs Robson Street.
Går man Robson österut, så kommer man till slut nästan ända fram till
GM Place Stadium där flera av våra svenska hockeyspelare med lagkapten
Mats Näslund i spetsen spelat de senaste åren, även om Näslund nu bytt klubb
inför denna säsong. Vi tar en öl i hockeypuben
DIX Brewery som ligger strax intill arenan. Här brygger man sin egen öl,
Red Truck Beer och som svensk besökare är man populär.
Vancouver har också sitt eget Gamla Stan,
Gastown som ligger på gångavstånd från hotellet. Här ligger en av
världens främsta musikstudios,
Warehouse Studios, med producenten Bob Rock i spetsen. Här har både
AC/DC, Metallica, The Cult och många, många till spelat in skivor.
Efter några dagar i Vancouver kör vi mot
Kelowna, den största staden i Okanagan Valley. Vi tar Highway 1 ut från
Vancouver och när vi kommer till staden Hope, så väljer vi istället för att
fortsätta på motorvägen att ta väg 3 som slingrar sig mellan berg och dalar
bort till Okanagan Valley.
En bra
karta över vindalen och vingårdarnas läge hittar man
här.
Vi anländer lagom till öppningen av
Okanagan Wine Festival som är en vinfestival man brukar hålla fyra
gånger per år, men med lite olika längd. När vi kommer är det skördetid och
fullt med aktiviteter och kombinationer av mat och vin överallt och
höstfestivalen pågår under 10 dagar.
Odlingen av vin i Okanagan Valley bestod fram till för ca 15-20 år sedan av
amerikanska druvor, Vitis labrusca, mycket för att dessa druvor klarade av
det ibland extremt kalla klimatet som vissa vintrar kan uppträda i
dalgången. Men, i och med att Kanada ingick ett avtal om ”Free Trade” med
USA, så ryckte man upp de gamla stockarna och nyplanterade med europeiska
druvor, främst Pinot Noir, Merlot, Syrah, Chardonnay, Pinot Gris och
Sauvignon Blanc. Då man fortfarande experimenterar mycket med vilka druvor
som är lämpliga i dalen, så odlas i princip alla druvor. På en vingård,
Lake Breeze, hittade vi ett Pinotage vin och vi hittade även viner på
Nebbiolo, Sangiovese, Tempranillo respektive Chenin Blanc i många vingårdar.
Att man hittar så många olika druvor i en så liten vindal beror också på att
det är en stor blandning av nationaliteter bland vinmakarna, Australien,
Frankrike, Italien, Nya Zealand, Sydafrika och Tyskland. Att Okanagan börjar
bli intressant visar också det faktum att när en av de bästa vingårdarna
Cedar Creek Winery sökte en ny vinmakare så sökte den assisterande
vinmakaren på Chateau Lafite-Rotschild jobbet, men fick det inte då man
valde en lokal kanadensisk vinmakare.
Med nya odlingsmetoder och fläktar har man nu också lärt sig att hantera de
kalla vintrarna. Fast det är också så att det inte har varit någon riktigt
extremt kall vinter de senaste 15 åren, så flera producenter uppger att man
fortfarande väntar på att få se vad som verkligen händer om så blir fallet.
Intresset för vinerna från Okanagan Valley ökar för varje år och många
vingårdar har etablerats under de senaste 10 åren och nu börjar det bli
brist på mark. Det finns också krafter som inte vill se fler fruktodlingar,
vilket tidigare var den primära odlingen i dalen, uppryckta och ersatta med
vindruvor.
Okanagan Valley är uppdelat i flera olika
distrikt, alla med olika klimat. Det mest kända distriktet är det på
västsidan av Okanagan Lake vid Kelowna där vingårdarna
Mission Hill Estate och
Quails Gate Estate ligger. Det var också här som de första odlingarna
etablerades.
Det finns några få vingårdar i distrikten norr om Kelowna till exempel i
distriktet
Salmon Arm, men här har man problem med kylan.
Det är dock söderut i dalen som de nya vingårdarna etableras, i distrikten
Peachland och
Summerland på västsidan av Okanagan Lake. På östsidan av sjön mittemot
Peachland och Summerland ligger distriktet
Naramata Bench med ett 15-tal vingårdar som av många anses vara det
distrikt som just nu gör de mest spännande vinerna.
Vid Naramata Bench ligger staden
Penticton som skiljer Okanagan Lake från Skaha Lake. Söder om Skaha Lake
ligger den lilla staden
Oliver som är självutnämnd vinhuvudstad i British Columbia.
Fortsätter man vidare söderut mot staden
Osoyoos, så övergår naturen till att bli klassad som öken. En öken som
sträcker sig enda ner Kalifornien. Det är också runt Osoyoos som de mest
intressanta nyetableringarna sker nu.
Vi
börjar dock vårt utforskande av vindalen i Kelowna och tar in på
Delta Grand Okanagan Resort som ligger vid stranden av Okanagan Lake i
Kelowna. Några hundra meter från hotellet ligger de två bästa restaurangerna
i Okanagan Valley, franskinspirerade
Bouchon och
Waterfront Wine Bar. Vi äter middag på Waterfront Wine Bar och dricker
en Pinot Noir från
Cedar Creek Winery som senare visade sig vara det näst bästa Pinot Noir
vinet som vi provade i Okanagan Valley.
I
Kelowna hittar vi två vinbutiker, dels
Discover Wines och så
WQA Wine Shop & Museum. Båda har ett bra sortiment av vad Okanagan
Valley har att erbjuda och man erbjuder också provning.
Eftersom det är vinfestival så erbjuds många möjligheter till provningar och
vi väljer en ”Winemakers Dinner” på
Quails Gate Estate. Vi är ca 100 personer som bjuds på en
trerättersmiddag med viner från Quails Gate. Vi hamnar vid samma bord som
vinmakaren
Grant Stanley. Det visade sig att hans sista år som vinmakare på en av
Nya Zeelands bästa vingårdar, Ata Rangi i Martinborough på Nordön, var 2003
samtidigt som vi på VinNytt var där och provade viner. Han hade då varit 10
år på Ata Rangi och fick ett erbjudande från Quails Gate att arbeta med dom.
Eftersom han är kanadensare kunde han inte tacka nej. Den Pinot Noir Reserve
som vi provar tycker vi så här efteråt är den bästa Pinot Noir vi provade av
de kanadensiska vinerna.
Grant berättade att man inte hade några problem med att hitta folk som ville
hjälpa till att plocka i skördetid. Kanadensiska pensionärer stod på kö för
att få vara med och plocka, så man hade aldrig problem med att hitta
plockare.
Det är inte många av vinerna från British Columbia som kommer till Sverige,
då de flesta producenter är förhållandevis småskaliga. De viner som tidigare
hittat till Sverige är viner från en av de största producenterna,
Mission Hill Estate.
Vingården ligger i stort sett granne med Quails Gate Estate och ligger
mycket vackert med utsikt över den norra delen av den långsmala Okanagan
Lake, men man hämtar liksom många andra vingårdar de flesta av sina druvor
från egna vingårdar i den södra delen av dalen runt Naramata och Osoyoos.
Byggnaderna på Mission Hill ligger inte långt efter de största och mest
exklusiva vingårdarna i Napa Valley, så någon brist på pengar verkar inte
finnas här. Liksom på Quails Gate finns här en av vindalens bästa
restauranger. På Mission Hill serveras dock bara lunch.
Vi
åker vidare söderut mot Naramata och på vägen besöker vi vingården
Dirty Laundry och vingården
Thornhaven som är byggd i mexikansk stil. Båda ligger högt upp på
kullarna och på Thornhaven finns en liten restaurang med vacker utsikt över
Okanagan Lake.
Vägen från Penticton till Naramata är vacker och kantad av små vingårdar och
vingårdarna här ligger alla väldigt vackert med
utsikt över Okanagan Lake. Vi besöker
Township 7,
La Frenz,
D’Angelo Vineyards,
Laughing Stock och
Poplar Grove. På Poplar Grove producerar man även ostar och man har för
närvarande en dansk ostmakerska. Det finns även svenska intressen i denna
lilla vindal. Svensken Torsten Allander har en högt belägen vingård och hans
mål är på sikt framställa några av världens bästa Pinot Noir viner. Ännu så
länge säljer man sina druvor till andra producenter, främst till
Lake Breeze som har en sydafrikansk vinmakare. Här har man även fått
hjälp med att framställa det egna Pinot Noir vinet
Foxtrot som har fått mycket bra recensioner. Vi provar även fruktviner
på
Elephant Island Orchard Wines, vilket är en lite annorlunda upplevelse,
men inte riktigt i vår smak.
I
den lilla staden
Naramata tar vi in på det gamla hotellet
Naramata Heritage Inn där vi på kvällen avnjuter en ”Winemakers Dinner”
med det lilla garage- och kultvineriet
Kettle Valley Winery som överlag gör mycket välstrukturerade viner.
Middagen bjuder också på några riktigt bra kombinationer.
Innan middagen kör vi ner till
Kettle Valley Winery som faktiskt ligger i garaget till en villa vid
Okanagan Lakes östra strand. I garaget kan man prova några av de viner som
man framställer.
Kettle Valley Winery är en av de äldsta vingårdarna i Naramata och man
har funnits i drygt 20 år. Ägarna är liksom förvånansvärt många vinmakare i
Okanagan Valley självlärda. Vingårdarna är små och ägarna har haft ett
genuint intresse av att lära sig vinmakandet och vissa har lyckats väldigt
bra. Men, det finns naturligtvis även riktigt etablerade vinmakare från
Australien (Rosemount), Frankrike, Nya Zeeland, Kanada, Sydafrika och
Tyskland i dalen.
En
bit uppför backen vid Kettle Valley Winery ligger
Therapy Vineyards & Guesthouse.
Att se solen gå ner från någon av de högst belägna vingårdarna på
Naramata Bench sidan av Okanagan Lake är en fantastiskt
vacker upplevelse.
Vi
fortsätter vår färd söderut mot
Osoyoos via staden
Oliver och vindistriktet
Okanagan Falls. Här har några av de största vinproducenterna sina
anläggningar som till exempel
Jackson-Triggs Vintners. Vi tar av från huvudvägen för att komma till en
av de bättre vingårdarna
Blue Mountain som ligger mycket idylliskt en bit upp i bergen med utsikt
mot Vaseaux Lake. Här satsar man biodynamiskt.
Vi
stannar till vid den producent som, enligt vad vi hört i
Kelowna, är den vingård som är mest framgångsrik rent kommersiellt
nämligen
Burrowing Owl. Vi kommer vid lunchtid och här är det proppfullt i både
provningsrummet och restaurangen. Det är bara en kvart till gränsen mellan
Kanada och USA, så det är många turister från främst Seattle som ligger
drygt 5 timmars körning från gränsen.
De
flesta bor liksom vi i staden
Osoyoos som ligger vid en liten sjö precis vid gränsen. Vi tar in på det
nybyggda
Walnut Beach Resort. I Osoyoos ligger också
NK Mip Cellars, vingården som ligger på indiansk mark och drivs av
personer med rötter hos ursprungsbefolkningen. NK Mip gör riktigt bra viner
och man satsar även på vingårdsboende då man bygger flera andelslägenheter
på området. Det finns även en restaurang och ett bra kulturcenter där man
kan följa ursprungsbefolkningens utveckling och vad som har hänt fram tills
idag. Eftersom det är ökenlandskap här så finns det skyltar med varning för
skallerormar uppsatta lite varstans.
USA
Nästa dag
kör vi över gränsen mot USA och fortsätter direkt ner till Seattle.
I
Seattle regnar det som alltid. Vi tar in på
Inn At The Market som ligger vid saluhallarna och stånden nere i hamnen.
Naturligtvis så kollar vi in den berömda ”fiskaffären” där man kastar stora
fiskar till varandra inför publikens jubel. I saluhallarna ligger
De Laurenti Food & Wine som en trappa upp har en riktigt bra vinbutik.
Här hittar vi många av de bästa vinerna från Washington och Oregon samt
internationella toppviner. Den bästa vinbutiken i Seattle är dock
Pike & Western Wine Shop som ligger i närheten av saluhallarna. Butiken
har ett fantastiskt sortiment och mycket kunnig och intresserad personal.
Vi
besöker
Purple Café & Wine Bar
som är en av Seattles bästa vinbarer. Det är stort och mycket högt i tak och
personalen får klättra ordentligt för att få tag på vissa av de
eftertraktade flaskorna. Inte så långt från Purple Café & Wine Bar ligger
The Capital Grille som har fått många utmärkelser för sin mat och för
sin vinkällare som består av över 5000 flaskor. Vi äter en färsk
Alaskan King Crab som
är bland det absolut godaste seafood vi någonsin har ätit. Till krabban ar
vi en Hess Collection Chardonnay och till restaurangens välhängda kött tar
vi ett lokalt vin från Columbia Valley, 2003 Long Shadows Sequel Syrah, som
har John Duval som vinmakare. John var tidigare på australiensiska Penfolds
och har fått många utmärkelser för Penfolds iconvin Grange, men startade
eget 2002 och det här är det första vinet på Syrah som han producerat i USA.
Vi
checkar ut och kör Highway 5 mot den lilla staden Dundee i vindalen
Willamette Valley som ligger ca 3,5 timmar söder om Seattle. Strax efter
Portland tar man av på Highway 99W för att komma ut bland vingårdarna. Det
finns inte så många boenden ute i vindistrikten, så många väljer att bo i
Portland som ligger ca 45 minuter norr om Willamette Valley.
Det finns
numera 7
AVAs, American
Viticultural
Area
identification, i Willamette Valley.
Väl framme i Dundee så stannar vi till vid
Dundee Bistro. Här finns både en utmärkt restaurang och en välsorterad
vinbutik,
Ponzi Wine Bar med enbart lokala viner. Vi äter lunch och provar en
Ponzi Chardonnay samt en Ponzi Pinot Gris. Annars är ju Willamette Valley
och Oregon mest känt för sina Pinot Noir viner och de omnämns numera som de,
jämte vinerna från Bourgogne och Central Otago på Nya Zeeland, bästa Pinot
Noir vinerna i världen. Tyvärr så är producenterna väldigt små och det mesta
säljs lokalt, men numera har några viner hittat till Sverige.
En
sådan vingård är
Bergströms Winery. När vi besöker gården är grundaren, den supertrevlige
John Bergström, själv där. Jag tycker att han pratar söderslang, men det
visar sig att han utvandrade från Hälsingland på 1950-talet. Hans pappa är
dock vid liv i Sverige, så de pratar ofta svenska i telefon med varandra.
John blev en framgångsrik läkare, men valde sen att satsa på vinet och
Bergströms är nu ett av de absolut bästa vinhusen i Willamette Valley. Deras
Pinot Noir, Chardonnay och Riesling är av toppkvalité och finns nu i
Sverige.
Vi
bor hos Brad och Dave på
Dundee Manor och det ligger inte så långt från Bergströms. Brad och Dave
känner alla vinmakare i området och kan ordna besök hos respektive vinmakare
om man inte vill arrangera detta själv. För den som bara vill prova vin, så
har de flesta vingårdar i dalen öppet för besökare varje dag, så det behövs
inga bokningar före ett besök.
Förutom Bergströms så besöker vi det lilla
Lange Estate Winery, den stora Napa liknande vingården
Domaine Serene som ligger högt och vackert,
Torii Mor Winery som har en japansk inspirerad trädgård,
Elk Cove Vineyards,
Penner-Ash Wine Cellars som förutom mycket bra viner även ligger väldigt
sceniskt samt
Domaine Drouhin som mycket riktigt är en del av franska Drouhin.
Vingården i Oregon grundades 1988 och Véronique Drouhin är nu fjärde
generationens vinmakare inom familjen och hon använder sig av traditionell
teknik vid vinframställningen.
Det finns ett par riktigt bra vinbutiker i dalen som för viner som är mycket
svåra att få tag på och förutom vinbutiken på
Ponzi Wine Bar, så är
The Tasting Room in Carlton en sådan butik. Här kan man t ex hitta viner
från Shea Vineards som är samma vingårdar som Manfred Krankl på kultvineriet
Sine Qua Non i Ventura i Kalifornien använde till sina Pinot Noir viner.
Sine Qua Non slutade dock att ta druvor här efter 2003, då det var problem
med frakten av druvor från Oregon till vineriet i Kalifornien. Två andar
mycket bra vinbutiker är
Vinopolis i Portland samt
Avalon Wine i Corvallis.
Fyra restauranger i vindistrikten som definitivt är värda ett besök både för
sin mat och för sina vinlistor är
Dundee Bistro,
The Painted Lady,
Tina’s samt
Joel Palmer House. The Painted Lady är finrestaurangen med
5-rättersmiddag och vinpaket. Joel Palmer House har förutom sin vanliga meny
specialiserat sig på rätter som innehåller vilda champinjoner som man
plockar själva i omgivningarna.
Om
man är vinintresserad och som vi kör vidare på Highway 5 ner mot vingårdarna
i Kalifornien, så måste man efter staden Medford göra en avstickare till en
från utsidan anspråkslös ”restaurang” som heter
Sammy’s Bistro och ligger i en liten ort som heter Talent.
Man har byggt ut ”restaurangen” något nu, men tidigare var detta en ställe
som bestod av sex bord (det finns några till nu) och detta räknas som ett av
de ställen som har västkustens bästa vinlistor. I det lilla köket jobbar
Charlene Rollins och hennes man Vernon har hand om de 3000 vinerna som
beställs ur en 140 sidor tjock vinbibel som i huvudsak består av de bästa
franska vinerna mycket lågt prissatta jämfört med andra ställen. Inte undra
på att vinkännare från hela USA kommer och besöker den lilla ”restaurangen”.
Det finns en intressant historia om Charlenes och Vernons levnadsöde som man
kan läsa
här.
Vi
ger oss ut på Highway 5 igen och fortsätter via det vackra
Grants Pass över gränspassagen in i Kalifornien. Vi är på väg till den
lilla vindalen
Anderson Valley och fortsätter ner till Williams där vi svänger av på
väg 20 och kör på slingrande bergsvägar mot
Clear Lake som är Kaliforniens största sötvattens sjö. Vi kör längs med
hela Clear Lake och fortsätter väg 20 enda bort till den möter väg 555. Från
den tar vi sedan av till väg 253 som på en slingrig, smal väg tar oss först
upp genom bergen och sedan ner till den lilla staden Boonville som är en bra
utgångspunkt för vingårdsbesöken i
Anderson Valley. Vi tar in på
Boonville Hotel som ligger mitt på den lilla bygatan. Inte mycket har
ändrat sig sedan vi var i Anderson Valley för några år sedan, men det är
lite extra kul att bo på Boonville Hotel efter att ha träffat Vernon på
Sammy’s Bistro och lärt känna hans historia.
Boonville är litet och på byns pub repar den lokala orkestern som bland
annat innehåller några vinmakare. Vi kör genom dalen ut till den pittoreska
kuststaden
Mendocino. Här brukar det vara dis och regn rätt ofta, men vi har tur
och vädret är strålande. Tyvärr så har några ”Tasting Rooms” stängt sen
sist, men The Wine Shop på Main St ligger kvar och den är riktigt bra.
Vi
kör tillbaka mot Boonville. Den smala vägen kantas av höga Redwood träd vars
rötter på vissa ställen tränger upp genom asfalten. Helt plötsligt står all
trafik helt still inne i dalen och vi som har bråttom till en provning på
vingården
Goldeneye. Det visar sig att ett stor Redwood träd har fallit över
vägen. Vi fick vänta tills trädet var uppsågat, sedan bar det av mot
Goldeneye. Vi provar deras båda Pinot Noir viner från den varmaste vingården
Confluence Vineyard samt den nya Gowan Creek Vineyard. Sen sätter vi oss i
trädgården och njuter av vyn.
Vi
besöker även
Handley Cellars, champagnehuset
Roederer Estate,
Husch Vineyards,
Zina Hyde Cunningham Winery och
Toulouse Vineyards. Ägare och vinmakare på Toulouse är Vern Boltz. Vern
var tidigare brandman i Oakland, men köpte marken i Anderson Valley för ca
10 år sedan och beslöt sig för att bli vinbonde. Han satsar på Pinot Noir,
men gör även Gewurztraminer, Riesling, Pinot Gris och en Rosé. Vern har ett
mycket litet och spartansk provningsrum och han berättade en rolig historia
som hände året innan strax innan han släppte sin Pinot Noir. Tjejen som
jobbar i provningsrummet hade haft en herre inne som hade varit helt lyrisk
över vinet. De tänkte inte mer på det. Någon vecka senare ringde
chefredaktören på
Wine Spectator, Marvin R Shanken, från New York och beställde ett par
lådor. Vern trodde först att det var ett skämt, men det visade sig att det
var James Laube, Wine Spectators redaktör för Kalifornien, som varit där och
som sen tipsat Marvin.
Från Anderson Valley tar det två timmar till staden
Healdsburg och från Healdsburg är det ytterligare två timmar till San
Francisco. Vi bor på
Healdsburg Hotel. Healdsburg ligger mitt i
Sonomas vindistrikt och är en bra utgångspunkt för vingårdsbesöken.
En bra karta över vingårdarna är Russian River Wine Road. Sen vårt
senaste besök 2005 har en av USA:s bästa krogar, 2-stjärniga
Cyrus, öppnat här. Av de som arbetar på Cyrus har flera arbetat på
3-stjärniga
French Laundry i Napa Valley tidigare, men tröttnat på att pendla till
Napa.
Vi
provar Cyrus 8-rätters meny med tillhörande matchande viner. Precis som på
French Laundry, så erbjuder man en vanlig och en vegetarisk meny. Det finns
även en 5-rätters meny. Allt är fantastiskt gott och vällagat och enbart
kantarellrisotton med parmesanskum är värd besöket. Av vinerna fastnar vi
för en 2004 Bressler Cabernet Sauvignon från Napa Valley samt en 1998
William Selyem Allen Vineyard Pinot Noir.
I
Healdsburg är ett besök på
Oakville Grocery obligatoriskt och här hittar man alltid godsaker i
matväg och även en del bra viner. Den bästa vinbutikerna är annars
The Wine Shop och den nyöppnade
Thirty Four North Wine Merchant. En enklare restaurang som är bra är
Willi’s Seafood & Raw Bar. I stort sett alla bra restauranger finns kvar
sen vår förra resa,
Dry Creek Kitchen
som drivs av en av
USA:s främsta kockar,
Charlie Palmer, som äger flera restauranger i främst New York och Las
Vegas. Dry Creek Kitchen har en suverän lokal vinlista, men du kan om du
vill ta med ditt eget favoritvin och få det uppkorkat utan avgift. Andra bra
restauranger som vi kan rekommendera är den italienska
Cena Luna,
Zin Restaurant & Wine Bar som har stadens största urval av Zinfandel
viner samt den lokala favoriten
Ravenous Café.
Vi
kör via den vackra vägen över Alexander Valley till staden
St Helena i Napa Valley. På vägen passerar vi
Sterling Vineyards dit man åker linbana. Det här är förmodligen den
vingård som är mest tillrättalagd för vinnovisen. Här visar man med
pedagogiska filmer hur modern vinproduktion går till och man kan själv gå
runt och titta på ståltankar och ekfat. Utsikten från gården är magnifik och
man har sin vinprovning ute på den stora altanen. På vägen mot St Helena
ligger även
The Culinary Institute of Americas Wine Spectator Greystone Restaurant,
en av USAs finaste kockskolor.
I
St Helena bor vi på
Inn At Southbridge för då är det inte långt till världens bästa
hamburgerställe,
Taylor’s Automatic Refresher – ett klassiskt amerikanskt hamburgerhak
som funnits sedan 1949 och ser nästan likadant ut fortfarande. Man kan även
beställa vin och öl till hamburgaren och milkshaken är gudomlig.
I
närheten av vårt hotell finns två mycket bra vinbutiker, kanske Napa Valleys
och hela Kaliforniens två bästa, dels
St Helena Wine Center som ligger på gångavstånd och
St Helena Wine Merchants. Mycket kunnig och hjälpsam personal på båda
ställena och här kan man hitta viner som man inte ens trodde det gick att få
tag på.
Även
Dean & Delucas stora delikatessbutik har ett bra vinsortiment liksom den
stora varuhuskedjan
Safeways butik i St Helena. I Oakville ligger
Oakville Grocery, den första butiken som är ett fantastiskt ställe.
St
Helena är slutpunkten för
Napa Valley Wine Train som utgår från staden Napa och kör upp till St
Helena parallellt med Highway 29. Det är ett vackert restaurerat gammalt
Pullman tåg från 1915 med flera olika vagnar för luncher, middagar,
vinprovningar och cocktails. Resan tar ca 3,5 timmar tur och retur.
Vi
har med lite skicklighet, kontakter och en stor portion tur fått bord på den
3-stjärniga krogen
French Laundry. 2005 lyckades vi inte, men den här gången var lyckan med
oss. Väntetiden för att få bord här, vare sig det gäller lunch eller middag,
är två månader och det går inte att bara gå in och fråga om det finns bord
utan man måste ringa ett speciellt telefonnummer som går till en
bokningscentral.
För att komma till French Laundry från
hotellet i St Helena fortsätter vi Highway 29 som är huvudvägen genom
Napa Valley till staden
Yountville där French Laundry ligger. På vägen passerar vi mängder av
vingårdar som till exempel
Niebaum-Coppola som grundades av den finske sjökaptenen Gustave
Ferdinand Nybom 1880. Han bytte sen namn till Gustave Niebaum1873. Strax
intill ligger
Robert Mondavi Winery och inte långt därifrån
Opus One.
French Laundry ser inte mycket ut för världen från utsidan, men maten
och dryckerna! Detta var den bästa vin- och matupplevelse vi har haft
någonsin - vilka kombinationer! Dessutom höjde vattnet som vi serverades
upplevelsen ytterligare – något vi aldrig upplevt tidigare. Vi frågade vad
det var för vatten och det visade sig att reningen av vattnet var en svensk
uppfinning som ägaren Tomas Keller tagit med sig från Sverige efter sitt
gästspel på Fredsgatan 12 i Stockholm.
Vi
åker vidare söderut till den lilla byn
Los Olivos utanför Santa Barbara där mycket av filmen
Sideways spelades in. Det tar ungefär 5 timmar at köra från St Helena
till Los Olivos. Vi bor på byns enda hotell
Fess Parker. Los Olivos är den av de små städerna som är den bästa
utgångspunkten för vingårdsbesöken, då den ligger mest mitt i själva
vindistrikten.
Los Olivos består i stort sett av en huvudgata, Grand Avenue som är full med
”Tasting Rooms”, så det är väldigt lätt att prova vin här. Sedan vi var här
2005 har det formligen exploderat med provningsställen. Det finns nu över 20
stycken i denna lilla by, både små vingårdar som har helt egna ”Tasting
Rooms”, samt de som representerar flera vingårdar. Man är nu också lite
orolig för att det har blivit överetablerat. Ett av de bättre
provningsrummen är
Wine Country.
Restaurangerna ligger kvar och de som kan rekommenderas är hotellet Fess
Parkers
restaurang,
Los Olivos Café där några av scenerna i
Sideways utspelades samt
Mattei’s Tavern.
För att laga mat själv eller för att handla en picnic så måste man besöka
den suveräna butiken
Los Olivos Grocery. Hit åker även vinproducenterna själva för att hitta
udda, lokala viner.
Om
du vill ha tips om vingårdsbesök och fler boenden runt Los Olivos och
Santa Ynez Valley läs då om vår förra resa
här.
© Copyright 2009
Mårtsbo Konsult & VinNytt AB
|