|
Ett besök i St Christoly
Det finns
en liten vingård (det finns oändligt många av de mest varierande storlekar
och grader av förnämlighet) i en liten stad vid floden Gironde som heter St
Christoly. Den lilla vingården ägs och drivs av Ghislaine och Gérard Monfoulet Pillault.
Deras gård heter Clos de Grange Veielle och kan möjligtvis betyda något i
stil med "Den gamla omgärdade ladugården".
Det är en stor
fördel att MME Ghislaine talar mycket bra engelska och Gérard ganska rolig
sådan. Detta oerhört vänliga par är inte endast vinproducenter utan hyr även
ut tre stycken utmärkta hus (varav två stycken tillhör Ghislaines föräldrar)
och dessa ligger nära själva vinfälten. Som inom parentes sagt är det enda
som finns så långt ögat når om man bortser från floden.
Dessutom kan man äta
med familjen, så kallad Table d´hôte. Och detta även under tiden som själva
vinskördandet pågår! Kostar just inte mycket (annat än eventuell huvudvärk)
för en trerätters med obegränsat med vin.
Gérard bryter bröd med Bruno.
 Vi
har besökt denna plats
4 eller 5 gånger och totalt fallit för stans totala
brist på turistisk charm. Nästan uppe vid kyrkan ligger en restaurant som
man kan äta på någon gång.
Nere vid floden finns en
utmärkt restaurant. Som man också kan äta på någon gång. Att det inte blir
så ofta är mest av ekonomiska skäl.
 
Denna orienteringskarta är det mest turistiska vi har funnit. Det finns inte ens några
supertjusiga slott (vad vi i gemen tycker att slott ska se ut som) men ändå
kryllar staden av Chateau:er. Vistas man där under skördeperioden är
vinlukten nästan svår att bära, vin verkar produceras i nästan varje hus.
Gatorna är kletiga av druvor som fallit ner från de skramlande
skördetröskorna och traktorerna som hela tiden kör mellan fälten och
slutdestinationerna, som ju mestadels ligger mitt i stan. De gigantiska
maskiner som man använder för maskinell plockning av druvor ser ut som något
hämtat från en science fictionrulle.
 Vår gård använder sig dock
av mänskliga plockare. Sådär en 15 studenter från alla möjliga orter i
Frankrike får chansen att jobba med detta mycket påfrestande arbete i ur och
skur men med väldigt gott humör och många skratt. Gissar att det knyts många
vänskapsband under de ca 2 veckor som skörden tar.
Vi hade i alla fall
väldigt trevligt och roligt tillsammans med alla dessa ungdomar. Jag talar
inte ett ord franska, men vad gör det? Skämt kan vara universala.
Just de här dagarna
mest i skur.
Det är inte alltid som
Picasso (hunden) tycker att det är kul i Frankrike!
Vintillverkningen är verkligen inte alls så ruskigt romantiskt som man
skulle kunna tro.
Det här ser ju faktiskt ganska läbbigt ut och jag kommer inte riktigt ihåg
varför man gör så här men det gör man. Den här sörjan kommer från någon av
tankarna intill. Underliga gester herrarna har på bilden.
I
vilket fall som helst, så småningom blir vinet klart för att tappas på
tunnorna. Här kollar Gerhard och Ghislaine om vinet har en trevlig färg etc.
Och nästa process är att sälja det till oss, t ex. Här är familjens
försäljningsställe och inom parentes kan sägas att ett uthyrningshus ligger
precis mitt emot, vilket ju kan vara praktiskt.
När solen skiner och man vill vila sig lite från allt vingårdsbesökande kan
man på ca en halvtimme nå Atlantkusten som är oändlig och folktom.
Man kör i princip rakt västerut genom det som en gång var en enorm pinjeskog
men som tyvärr nästan helt ödelades i samband med de rubbiga höststormarna
under 1999 eller 2000. Att bada i havet kan vara farligt om man inte känner
till strömmar etc. men under badsäsongen (som vi nogsamt missat) finns nog
badvakter.
Vill man fega finns det en sorts halvnaturliga bassänger nästan längst upp
på halvön.
Där är vattnet varmare och definitivt lugnare och grundare och man behöver
inte bry sig om ebb eller flod. Och känner man för ett sötvattensbad, så
finns det en insjö.
Skönt med ett
bad!!
Hälsningar från Ulla,
Bruno & Picasso
Upp
© Copyright 2004
Mårtsbo Konsult & VinNytt AB
|
