|
VinNytts
förslag på vinresa till Påskön på egen hand
Påskön (spanska: Isla de
Pascua, polynesiska: Rapa Nui) är en ö väster om Chile. Den tillhör den
chilenska regionen Valparaíso. Ön är nästan triangulär och avståndet till
närmsta bebodda ö är omkring 2000 km. Detta gör Påskön till den bebodda
plats på jorden som har längst till närmaste bebodda granne som för övrigt
är ön Pitcairn där några av myteristerna från Myteriet på Bounty bosatte
sig. Påsköns legend talade om Rapa Nui som Te Pito o Te Henua - världens
navel och invånarna på Påskön trodde länge att man var jordens medelpunkt.
Från
Santiago tar vi en taxi till flygplatsen och Lan Chiles 17:05 flight till
Påskön. Vi landar vid 20:25 och möts på flygplatsen av
Bill and Edith, ägarna
till
Hotel Tauraa där vi ska bo. Edith är från Påskön och Bill kommer från
Australien och han stannade kvar på Påskön efter att ha varit en del av
filmteamet vid inspelningen av filmen
Rapa Nui som Kevin Costner var med och regisserade 1994. Bill är väldigt
insatt i Påsköns historia och har många anekdoter som han berättar när han
anordnar turer för att titta på stenstatyerna, moai.
En
viktig sak som man måste tänka på när man åker till Påskön är att man måste
växla till kontanter i Chile innan man åker, då nästan inga krogar eller
affärer tar kreditkort. Visserligen finns det en ATM maskin nära Sernatur,
turistbyrån, men pengarna kan vara slut eller så kan den vara trasig.
 Trots
att vi var ute i väldigt god tid för att boka hotell var det mesta
fullbokat. Det finns inga lyxhotell på Påskön, så när som på Explora Lodge
Guest Houses som öppnade 2005, men
Hotel Tauraa visade sig vara ett bra alternativ. Av Gunnar Stahre på
Chileviner, som varit på Påskön åtskilliga gånger, hade vi blivit
rekommenderade att bo på
Hotel Otai, men även
här var det fullt.
Hanga
Roa, som Påsköns ”huvudstad” heter, är inte stor. Man promenerar från stans
ena ände till den andra ändan på ca 20 minuter. I Hanga Roa bor nästan alla
av Påsköns ca 3500 invånare. Ön är något större än vad vi trodde och det
finns också flera träd på ön än vad vi hade trott. Påskön är ca 60 km i
omkrets, så man måste hyra bil eller ta en taxi alternativt åka med på någon
av de guidade turerna som erbjuds om man vill se ön. Vi hyr en bil på
Aku Aku Turismo som var väldigt hjälpsamma. Dom kan även hjälpa till med
att boka hotell och guideturer.
När vi landar är det
kolsvart och efter att ha checkat in på det lilla hotellet är klockan nästan
22 och vi går ut på ”stan”. Nästan allt är stängt, men vi hittar ett litet
kafé på huvudgatan,
Café Ra’a, som är öppet. Här har man även Internet för den som vill
surfa. Kaféet drivs av en ung tyska som berättar att hon förälskade sig i
Påskön när hon kom hit för några år sedan. Hon åkte tillbaka till Tyskland,
men lyckades sedan få arbetstillstånd på Påskön och öppna eget företag,
vilket inte är lätt. Vi tar varsitt glas varmt rödvin och varsin avokado
smörgås och träffar Roberto Pakomio som enligt egen utsago är Påsköns mest
kände artist och har spelat i Europa. Han hade nyligen varit i Chile och
spelat in sin nya skiva O Korua som han säljer till turister som kommer till
Påskön. Han spelar några låtar live för oss och vi köper naturligtvis
skivan. När
Café Ra’a stänger går vi tillbaka mot hotellet och hör musik. Vi följer
ljudet och hittar en liten pub med livemusik som har öppet. Vi tar varsin
öl och njuter av den varma sommarnatten. Vi upptäckte senare att för
den som gillar nattliv finns det två ställen i Hanga Roa, Club Piditi and
Club Toroko: Där kan man dansa och dom öppnar vid 23 och har öppet till 6 på
morgonen.
Det är april och vi
firar "Påsk på Påskön" i strålande väder. Visst, det kommer en regnskur
ibland, som alltid i Stilla Havet på dessa breddgrader, men det upplevs inte
som obehagligt. Om det blåser kraftigt någon dag kan vinden upplevas som
kylig, trots att temperaturen alltid ligger mellan 21 och 26 grader C (28
grader varma dagar i december - januari), men på läsidan av ön är det
ljuvligt också en sådan dag.
För
den som inte hyr bil finns det taxi som man kan åka runt med, men som på
andra ställen gäller det att förhandla om priset om man är turist och efter
klocka 20-21 dubblas priset. Vill man t ex ta en taxi till Anakena Beach, så
kostar det ca 100 SEK enkel resa. Man kan göra upp med taxichauffören att
han kommer och hämtar upp en vid en viss tid för tillbakafärden.
Påskön har fått sitt namn av att Jakob Roggeveen och hans besättning firade
Påskdagen år 1722 utanför ön innan de klev i land på just den paradisiska
Anakena Beach, en av två sandstränder som finns på Påskön, den andra är den
lilla Ovahe Beach strax intill. Jakob Roggeveen såg som förste europé hur
infödingarna gjort upp eldar framför stenstatyerna för att invänta och prisa
soluppgången. Redan då var förödelsen av skogen på gång, men statyerna stod
upprätta. När James Cook kom 1774 hade många av dem välts och plattformarna
användes som gravplatser, inte för gudadyrkan.
Anakena Beach ligger ca 20 km från Hanga Roa och det är inte mycket folk
här. I samband med att guideturerna kommer på eftermiddagarna öppnas två
mycket små kiosker som säljer vatten och frukt. Det finns även möjlighet att
grilla om man tar med sig picnic. Sandstranden är riktigt bra och vattnet
lagom varmt och i bakgrunden står en av öns stenstatyer som renoverades och
restes av Thor Heyerdahl 1956.
Det
finns inte så många restauranger på Påskön, den bästa krogen är La Taverne
Du Pecheur som ligger nere i hamnen och som serverar en gigantisk räksallad
och man har en speciell sås och sju olika grönsaker som är speciella för
Påskön. Restaurangen ägs av en galen fransman, Pesquet Gilles och hans fru
Rapu Lisa som kommer från Påskön. Pesquet kom, precis som vår hotellägare
Bill, till Påskön i samband med filminspelningen av
Rapa Nui 1994. Pesquet gillar att slänga käft och kan driva sina gäster
till vansinne, det är ungefär som Fawlty Towers ibland, men maten är
fantastiskt god och man har liksom några av de övriga restaurangerna en
verkligt bra vinlista med några av Chiles bästa viner och Pesquet är ju
dessutom fransman så det finns en del franska godsaker i vinlistan också.
Man kan alltså åka till Påskön och få sitt vinintresse tillfredsställt. Rapu
Lisa lagar maten och Pesquet brukar komma till krogen och äta middag nästan
varje kväll och då börjar underhållningen. Han kan vara riktigt oförskämd
mot vissa gäster, ungefär som Basil i Fawlty Towers, så vi fick oss några
riktigt goda skratt de kvällar vi åt där. På sitt visitkort kallar sig
Pesquet för ”El Vikingo”, så han gillar svenska vikingar. För övrigt så
lämnar man 10% i dricks på restaurangerna på Påskön. Intill vårt hotell
ligger en annan liten bra restaurang, Te Moana, som drivs av vår
hotellägares syster.
När
vi hyrt bilen kör vi upp längs östkusten. Vi har köpt en riktigt bra och
detaljerad karta över Påskön på
Kartcentrum hemma i Sverige som visar många ruiner
efter kultplatser och många av de över 600 gigantiska statyerna (moais) som
är spridda över ön. Vissa av stayerna är långörade och står på en
stenplattform, Ahu, med en eller flera statyer stående på sig. Efter att ha
kört en bit på en ganska smal asfaltsväg kommer vi fram till
de välbevarade ruinerna av templet Vaihu. Därefter når
vi Akahanga där de flesta statyerna är vända nedåt. Varför – hände något
under transporten?
Nästa
stopp är Rano Raraku som är det vulkanområde
där nästan alla statyer tillverkades innan de fraktades ut
till respektive plats på ön. Här är det fullt av statyer som står i vulkanens slänt.
Stenansiktena på Rano Raraku står eller halvligger i olika
vinklar med större delen av kropparna djupt nere i jorden, ändå är de tre
gånger vår längd. I stenbrottet kan man fortfarande se
stenmonument i olika grader av färdigställande. I berget fanns en
staty som de kallar för Jätten och som aldrig blev avslutad. Den är 21,5
meter hög och väger runt 200-250 ton. De flesta statyer är annars 5-7 meter
höga och den längsta statyn som har blivit uttransporterad till sin plats är
11 meter hög. På den sydöstra sluttningen står den enda
funna moai som har en knästående ställning. Den kallas Tukuturi och
upptäcktes och framgrävdes av Thor Heyerdahl under hans expedition till
Påskön på 1950-talet.
De är
varmt, men vi bestämmer oss för att vandra upp mot vulkanens topp och på
vägen passerar vi flera
jätteskulpturer i olika stadier av färdigställande. Väl uppe på toppen så
har man en fantastisk utsikt över Påskön, havet och den krater som finns i
vulkanens botten. Solen speglar sig i vattnet på kraterns botten och det är
väldigt vackert. Vi sitter kvar ett bra tag uppe på toppen och filosoferar
innan vi forstätter till Ahu Tongariki som är öns
mest imponerande ansamling av moais och den största
samlingen av stående stenstoder på en och samma Ahu, 15 stycken, alla med
ryggarna vända ut mot havet. Vissa moais har en stor röd huvudbonad
på sig och dessa ansågs ha högre ställning än de andra statyerna utan
huvudbonad. De röda hattarna tillverkades på ett annat ställe, Puna Pau
nästan i andra ändan av ön, så bara transporten av dessa hattar måste ha
varit oerhört mödosam.
Ahu
Tongariki raserades av en tsunami på 1960-talet och delarna blev utspridda
från sina ursprungliga platser. Bilderna inhuggna i sten visar sköldpaddor,
fiskar och Tangata Manu, som är den nuvarande symbolen för Påskön. Med hjälp
av japanska donationer restaurerades Ahu Tongariki, ett projekt som tog fem
år. Vi bestämmer oss för att vi måste tillbaka hit en tidig morgon för att
se hur Ahu Tongariki ser ut när solens första strålar träffar stenstoderna
och för att filosofera över känslan hos Påsköns invånare
som brukade tillbe
morgonsolen inför sina moais. Satt dom här och väntade
på att solen skulle gå upp – vad tänkte dom när dom såg soluppgången, vad
hände om det var mulet en dag? Tankarna är svindlande när man befinner sig
här.
Efter
Ahu Tongariki övergår vägen till riktigt dålig grusväg, men vi fortsätter
bort mot beacherna Ovahe och Anakena. Ovahe Beach är värd ett besök, en
liten beach som är betydligt mer svåråtkomlig än Anakena beach. Nära
stranden i Anakena på öns nordöstra sida finns flera kultplatser som anses
vara de mest intressanta arkeologiska ruinerna på Påskön. Den första av
dessa Ahu, stenplattformar, är den största när det gäller omkrets.
Nästa
morgon ställer vi klockan på 5. Vädret ser klart ut och vi kör från Hanga
Roa till Ahu Tongariki på öns östra del. Efter
30-40 minuter i kolmörkret är vi framme, men då mulnar det på snabbt och
börjar regna, så tyvärr blev det ingen soluppgång idag. Vi gör ett nytt
försök nästa morgon och före gryningen är vi vid Ahu
Tongariki igen. Bakom oss har vi vulkanen Rano Raraku vars
enorma stenansikten sett samma sol gå upp tusentals gånger. Vi ser
månen gå ner bakom vulkanen. Vi väntar någon timme till och sakta men säkert
så kommer solens första strålar och stenstoderna tar form allteftersom
mörkret släpper. I bakgrunden växer Poikehalvöns klippor fram och störtar
dramatiskt 200 meter ned i havet. Inte varje dag man får se både månnedgång
och soluppgång inom ett par timmar.
Vi
lämnar Ahu Tongariki och tar inlandsvägen
tillbaka mot Hanga Roa och besöker både den lilla krater, Puna Pau, där de
röda hattarna eller hårknutarna (pukao) blev utskurna och Ahu Akivo med sina
7 stående statyer som sägs representera de 7 första
människorna som kom till Påskön. Vi fortsätter på en slingrig grusväg
ut mot västkusten och passerar flera statyer på vägen tillbaka mot Hanga
Roa. Bland annat ser vi den enda moai som har ögon, Tahai Kote Riku. Från
början tror man att alla moais hade ögon.
Alla
som besöker Påskön ställer sig förmodligen samma frågor - varför ägnade man
sådan ofattbar energi åt att hugga ut statyerna ur vulkanberget? Hur
lyckades man transportera dem och sedan resa dem uppe på sin Ahu, ibland mer
än en mil från stenbrottet? Och vad fick dem att sluta? Och varför fick
vissa stenstoder röda hattar och hur fick man upp dom röda hattarna på
huvudet och hur fick man dom att sitta kvar under alla år? Man tror att
stenstoderna transporterades på slädar gjorda av palmer och att detta bidrog
till att Påsköns alla träd avverkades. Till slut så hade öns resurser
överutnyttjats och skogen och fågellivet utrotats, marken eroderade och dög
inte längre till jordbruk, och de allt trängre levnadsförhållandena på ön
orsakade stress och konfrontationer mellan de båda stammarna långöron och
kortöron. Kanske bidrog den kritiska situationen till det överdrivna
skulpterandet av allt större stenstoder, en desperat sista tillbedjan innan
allting rasade ihop. Från början var det långöronen som hade makten och
kortöronen fick arbeta med att hugga ut stenstoderna, men kortöronen växte
sig starka och gick i krig, vilket slutade med att långöronen nästan
utrotades. Statyerna vältes omkull och kannibalism blev vanlig. Än idag
heter en grotta Ana Kai Tangata, "där man äter människor".
Nästföljande dag kör vi upp på den enormt vackra vulkanen Rano Kau som
ligger nära Hanga Roa. Rano Kau är den vulkan på Påskön med störst krater,
närmare 1.6 km i diameter. Det är högt upp till toppen och faktiskt ganska
långt att köra. Man kan även gå upp från Hanga Roa längs en markerad led.
Väl uppe så ser man ner i en enormt vacker vulkankittel där solen speglar
sig i massor av blänkande småsjöar som skimrar i olika blåa nyanser. Där
finns också tortoravass och en mosaik av gröna mossor. Det var här i Orongo
Ceremonial Village som fågelmännen höll till och hela området är nu
nationalpark, Rapa Nui National Park. Man betalar en symbolisk summa i
inträde och får då gå runt i fågelmännens ruinstad.
 På
stenarna är fågelfigurer inristade. Att i strålande solsken stå i Orongo
Ceremonial Village på platsen Mata Ngarahu och titta ner på klippspetsen Kao
Kao och öarna Motu Nui och Motu Iti som sticker upp ur havet är mäktigt. Att
se solnedgången här är också mäktigt. Till ön Motu Nui kom det förr i tiden
massor med sottärnor, de var länge de enda besökarna utifrån. Man undrar vad
Påsköns invånare tänkte när fåglarna kom varje år. Fåglarna kom ju från
ingenstans och Påsköns invånare trodde ju att man var ensamma i världen på
sin 117 kvadratkilometer stora ö, stor som Fårö. När sottärnorna anlände
klättrade de tävlande från olika stammar ned för de branta klippväggarna vid
Mata Ngarahu och simmade ut till Motu Nui för att invänta äggläggningen.
Inte undra på att de skränande häckningssugna fåglarna gav liv till en hel
fruktbarhetsmytologi. Den som fick tag i det första ägget band det i en duk
runt huvudet, simmade in till land, klättrade upp till Orongo Ceremonial
Village och överlämnade ägget till sin hövding. Denne blev Fågelman i ett år
med högsta makten på ön och enorma privilegier.
Om
detta handlar filmen
Rapa Nui som
inte är någon
höjdarrulle förutom några väldigt vackra scener som visar Påsköns natur och
stenstoderna. Filmen fick också väldigt dåliga recensioner vid premiären
1994 och försvann snabbt från biograferna, men finns att köpa som DVD på
Internet. Filmen visas ibland på Lan Chiles flyg till Påskön och på Påskön
visas den flera gånger i veckan på en av de lokala restaurangerna, men på
grund av en tvist om rättigheterna får man inte sälja DVD:n på Påskön –
kanske det enda stället där man skulle vilja köpa filmen. Men,
även om den inte är så
bra, så är det ändå intressant att se filmen om man ska besöka Påskön.
Vårt
besök är över för denna gång och nästa dag sätter vi oss på flyget tillbaka
mot Santiago, andra vi träffat på Påskön flyger vidare åt andra hållet mot
Tahiti.
Vi
tackar Peter Hanneberg, författare och miljöjournalist samt Gunnar Stahre,
vinimportör av sydamerikanska viner, för inspiration och ”lån” till
delar av texten.
Inledning - Sydamerika på egen hand
Argentina
Uruguay
Chile
Alternativ resväg
Påskön
© Copyright 2007
Mårtsbo Konsult & VinNytt AB
|
